Aftonbladet – 22 december 1847, sida 6

den unga mannens obetänksamhet; i morgon skall konungens heder förnärmas genom hans död, ty straffet skall synas som en bekräftelse på brottet. I dag är det ännu endast ett fel mot hofceremonielet. Förlåt honom, senjor, eljest skall det i morgon bli en skymf mot ert hus. Konungen: Det är för sent, hertig; befallningen är redan gifven. Albuquerque: Nej, senjor, det är inte för sent att afböja en offentlig skandal, en blodfläck på ert minne, och ert hjerta ett samvetsagg, ty den unge mannen, som blef faderlös nästan i sin födelsestund, som olyckan ännu förföljer, ni älskar honom, senjor. Konungen: Men allt är fåfängt, hertig, ty han är redan långt borta. Albuquerque: Då skall jag söka hinna opp honom, och om det än skulle vara för sent, ska man åtminstone inte tro på ett brott, som ni förlåtit. (Han går till bordet, tager papper och penna, som han bjuder åt konungen.) Ers majestät, nåd, i himmelens namn, nåd! Konungen (skrifvande): Nå väl, se här; skynda då! (Man hör några skott på afstånd.) Store Gud! Ja, du hade rätt, det blir ett grymt minne! (Faller ned i stolen bredvid bordet.) SJUNDE SCENEN. DE FÖRRE. DROTTNINGEN. OLIVAREZ. RIUBOS (från fonden). sIDONIA. (Drottningen och Sidonia stanna i dörren till sina rum.) Olivares: Ers majestät, grefve Medianas vagn har, inte långt härifrån, blifvit kringränd af obekanta personer och träffad af flera kulor. Drottningen (alsides): O, min Gud! Konungen: Det var, som jag fruktade! För sent! Albuquerque (till Riubos): Och min: befallning, kapten? PP mna Riubos: Är verkställd, excellencia. — wv ia