ligt anbragta effekter. — Ännu en komposition af hr R. hördes denna afton, nemligen den genom gediget arbete och verksam rytm intregsanta ouvertyr, som öppnade konsertens andra afdelning. — Hr Randels spel denna afton var värdigt en konstnär ur Baillots skola: det utmärkte sig genom den hållning, som färdighet och smak i förening förläna. Hvarje af hr R:s nummer rönte mycken 20 klamation, och efter det sista framropades den förtjenstfulle konsertgifvaren. Afven denna konsert erböll ett förhöjdt iutresse genom medverkandet af mamsell Linds beundransvärda talang. Denna gårg gef bon 2:ne arier, hvaraf den första var den välbekanta Casta diva ur Norma, som väckte entusiastiskt bifall. Uti arians första del gaf mamsell Lind märkvärdiga prof på sin förmåga att äfven göra konsertsången dramatisk: hvad som här afgår i handling och scenisk illusion, ersätter hon ej blott, uten förstår ock att genom uttryckets styrka och mångfald framställa det för åhörarens fantasi såsom rärvsarande och ver kande. Afven i arians sednare del utvceklade m:ll Lind denna konst och öfvergick bär till detta uttryck af flammande pession, bvsruti bon eger en så sällsynt styrka. Men ytterligheterna ligga hvarandra nira, och vid kulminatiocspunktens inträde lät hon hänföra sig till ett område, der vi helst icke hade sett henne, ty med all sktning för re:ll Linds stora talang lärer väl svårligen kunna nekas, att hennes sång. här närmade sig mycket till hvad som plägar betecknas med det prosziska ordet skrik — och dermed låter ingen tanke eller känsla af estetisk art uttrycka sig. Det är den intensiva styrkan af hennes sång, det är snillets gudakraft, i glödande toner frambrytande ur khennes själ — denna slags kraft är det, so:o Jyftat konstnärinnan till en sådan höjd och omgifvit namnet Jenny Lind med en europeisk glans. De naturliga tillgångsarne hos hennes organ hafva visat sig vara tillräckliga att vinna detta mål; men genom att söka nya oerhörda effekter uti öfveransträngandet af röstens extensiva styrka, sänker hon sig från den höjd, der hon står ensam, till en sfer, der hon utan tvilvel skall finna många medtäflare. Man kan möjligen säga, att dimensionerna af en londoner-scen erfordra sådsna tours de forc2, ehuru de i slla fall här äro öfverflödiga, — det vissa är dock, eoligt vår öfvertygelse, att en Jenny Lind ingenstädes behöfver dem. Mi Linds 2:dra nummer var Vielkas aria (hur Fältlögret i Schblesien), med, 2:ne obligatflöjter. Detta efter utseendet så besynnerliga val af obligatackomp:gnement, som Meyerbeer träffst, har sin grund uti handlingen: en af Fredrik II:s officerare, som tillika sar god flöjtist, bade fallit i onåd hos konungen. För att afhjelpa detta missöde, afpassar hans älskarinna (Vielk-) ett tilifälle då konungen, hvilken, som man vet, var flöjten mycket bevågen, roar sig med att fantisera på detta instrument. Osedd af den böge virtuosen, tar äfven cen fordne gunstlinger, efter Vielkas anvisning, sin flöjt till bands cch faller öfverallt in så bebändigt i de kungliga fantasierna, att mcnarken, förtjust öfver en så lycklig acqvisiticn, ej längre förmår undanhbålla nådens sol för honom. — Meyerbeer har på ett mäösterlipt sätt löst det äfveniyrliga problemet att skrifva en trio för 2 flöjter och en sopran, utan att blifva entonig och tröttande. Förnämligast bar han härvid betjenat sig af pikanta rytmiska effekter, ty egentligen sånghara sats:r finner man ej. — M:ll Lind utvecklade här en verkligen förvånande rikedom på nyanser af den mest utsökta finess; i hvarje Goritur lekte en grazie, med ett orubbligt lugn och säkerhet beberrskade hon ensemblen, och det hela gjorde ett furore, hvars make wi sällan upplefvat, och som föranvlät sångerskan till att glidja publiken med ett Dacapo. Men bör här ock med sllt loford nämna de båda flöjtisterna, hrr Winckler och Westerdahl, som med mycken beder försvarade sina farliga poster, hvarföre ock :ll Lind, då hon framropades, befordrade sina kolleger till välförtjent deltagande i triumfen; hvilken deraf tog än en ytterligare fart. Af hr Gänther hörde man Ouavios aria ur Don Juan. Singarens disposition var denna afton serdeles lycklig, och öfver bans föredrag hvilade denna rena, klara anda, som alltid lifvar bans sång, när den återger Mozartska toner. — Såsom besynnerligt anmärka vi, alt Il valdthbarnen ee afhärdes vid ett Ina Avånpver