Aftonbladet – 22 december 1847, sida 6

Albuquerque (glad): Förlåter ni mig, senjor, att jag vågat förutse er mildhet? På min befallning har kapten Riubos låtit sin fånge undkomma; grefve Mediana är nu på vägen till Frankrike, och det i min vagn. (Drottningen kastar på Albuquerque en biick af erkänsla, hvarefter hon och Sidonia gå ned på scenen. — Ölivarez och Riubos stanna något mer uppåt fonden.) Konungen (till Riubos): Kapten, du har gjort rätt i att lyda din general. Albuquerque: Tillåter ers majestät nu, att jag nyttjar tiden att resa efter Mediana, för att förkunna honom er nåd och för att låta min hustru få se Frankrike? (fan ställer sig bredvid henne.) Konungen: Du öfverger mig, hertig? Det blir då din hämnd! (Till Olivarez): Don Olivarez, du har i åtta dagar lenmat mig i okunnighet om förlusten af Portugal. Jag tackar dig för din tjenst, men behöfver den inte mer. Don Riubos, du tar befäl öfver den eskort, som för hertigen hem till sina gods. — Olivarez: Ers majestät! (På ett tecken af konungen, går han ut.) Konungen (fattar drottningens hand): Senjora, förgät inte, att både ni och jag stå i stor förbindelse hos don Albuquerque. (Han och drottningen gå.) Albuquerque: Don Riubos, här är er plånbok. Riubos: Oändlig tack, senjor (bugar sig och år). f Ronin: Vill ni nu ändtligen förklara mig, senjor, hur det hänger hop med alla de bär hemligheterna? Albuquergue (fattar hennes hand): Det hänger så ihop, hertiginna, att ungdomen tar för sig allting och lemnar de gamla ingenting qvar. Jag hade nöjt mig med, jag, att hålla kungen i schack, men det ser ut, som Mediana gjort i honom matt. (De gå ut, arm i arm. Ridån Jtaller.) Slut. s