Aftonbladet – 16 december 1847, sida 2

Albuquerque: Det är då skälet, Mediana, hvarför jag nedtyngt er med mitt beskydd och förödmjukat er med min vänskap; det är skälet hvarför jag, som inte sjelf hade några barn. behandlat er som min son... och nu, Mediana, nu är jag färdig att slåss med er, om ni önskar det. Mediana: Ack, hertig, kan ni förlåta mig! TIONDE SCENEN. DE FÖRRE. SIDONIA (kommer från venster). Sidonia (glad): Se så, hertig, nu är jag här. Skx vi fara? : Albuquerque: Det skulle jag oändligt gerna, senjora, om inte kungen befallt mig att vänta honom här. Sidonia: Ah, don Mediana! Det fägnar mig verkligen, att se er frisk och sund. Der, som jag kommer ifrån, påstår man, att ni var död eller arresterad, jag vet inte af hvad anledning, och det oroade alla menniskor, alla, hör nil. Mediana: Jag tackar er tusenfallt, hertiginna, jag bör då visa mig, för att bibehålla mitt anseende som lefvande och fri. (Han bockar sig för Sidonia och räcker handen åt Albuquerque:) Kan jag hoppas hertig, att ni, för min fars minne, glömmer min öfverilning? Albuquerque: Ja, men med vilkor, stt ni noga tänker på den historia jag berättat er. (Mediana går genom fönddörren.) ELFTE SCENEN. ALBUQUERQUE. SIDONIA. Sidonia: Ni har då talt vid kungen? l Albuquerque: Ja, nu nyss; har ni inte sett honom?