Aftonbladet – 16 december 1847, sida 1

ÅTTONDE SCENEN. ALBUQUERQUE (ensam). Arma drottning, du blir aldrig någon stor diplomat! Och förste ministern har mod nog att lägga ut snaror för den gudomliga varelsen! Jag har aldrig förstått, att man kunde vilja göra något ondt åt en qvinna, än mindre åt en engel. De arma barnen! För den här gången åtminstone ä de räddade! (Mediana synes): Nej, tyvärr! Se der är grefven! De ha då satt honom i frihet för tidigt. Eller har han kanske haft mycket brådtom? Det är sannoölikast. NIONDE SCENEN. ALBUQUERQUE. MEDIANA (från fonden). Mediana (bäftigt): Ah, jag råkar er då ändtligen, hertig! Albuquerque: Var det mig ni sökte, min bästa grefve? — Mediana: Hvad gör det till saken hvem jag sökte? Nog af, det är er jag råkar. Ert påtrugade beskydd har länge besvärat mig, och er låtsade vänskap förödmjukar mig. Det är mig. kärt, alt ni ändtligen tagit af er masken och: visar ert verkliga anlete. Nu tackar jag er, hertig, för den skymf ni tillfogat mig, ty den utplånar all skillnad af ålder och rang oss emellan. Hädanefter ä vi likar, herr hertig, ni har förolämpat mig! Albuquerque (med mildhet); Mediana, rodnar ni inte för att på det sättet vedergälla en hederlig mans -vänskap? Mediana: Er vänskap? Har jag någonsin begärt den, senjor? Nej, ni har trugat den på.mig, ni har offentligt nedtryckt mig under dess tyngd. Er vänskap! Nej, det var ett tyranni, ty innan ni förrådde mig, vet jag inte bvilken dåraktig tillgifvenhet drog mig till er vänskap! Om ni velat att jag skulle än längre tro derpå, så borde ni åtminstone ha ålagt era Alguaziler tystnad och inte låtit dem säga, att min arrestering var ert Verk.