Aftonbladet – 16 december 1847, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIEEL. Berlin den 4 December 1847. (Slut fr. gårdagsbl.) Angående våra inhemska angelägenheter kan jag denna gången blott medela att vi nui vinter vänta sammankallandet af de förenade Ståndsutskotten, sannolikt till den 3 Februari. Konungens vilja är, att utskotten skola komma tilihopa i Berlin och iå del af de än en gång öfversedda utkasten till -dennya Sir-ffbalken (Strafgesezbuch), samt egentligen sysselsattas med att gifva sitt utlåtande deröfver. Det nya utkastet kommer äfven att lemnas i bokhbandeln, fyra veckor före sammanträdet, i den lofvärda afsigten att föranleda en offentlig gran-kning deraf; och då utkastet säges innehslla vigtiga förbättringar, bör man hoppas att utskottsförsamlingen och allmänna omdömet icke skola å nyo förkasta det, utan, efier en eller annan förändring, ändtligen låta det öfvergå till en verklig Lag, lämpad efter tidehvarfvets och den nu uppnådda bildnvingens anspråk. I det nya utkastet hafva kroppsstraff blifvit helt och hållet afskeffa:e; det högsta fängelseeller tukthussiraffet har blifvit bestämdt till 20 år; och i alla injuriemål medför bevis på beskyllningens grund (vexcepiio veritatisp) saklöshet. Likaledes har domarens pröfning a! straffets mått blifvit mer inskränkt än förut. Deremot hafva, ty värr, straffbestämmelserna för förolämpningar mot Gud, för Gudsförsmädelse 0. s. v. fått qvarstå, utan afseende på den Romerske kejsarens högsinnade och oförgängliga ord: örolämpningar emot Gud måste hänskjutas under Gudumen sjelf (deorum injurix, diis curse). Man hoppas att Utskotten skola i denna punkt göra sin röst gällande; ren allmänt önskas att den nya strafflagen måtte så snart som möjligt träda i verksamhet, hvarigenom alla de i särskilda provinser nu tillämpade olika lagböcker försvinna, — äfven Napoleons i Rbenpruvinsen — och enhet i lag görs gällande inom hela riket. Såsom vilkor derför fordras emedlertid samma rättegångsordning öfverallt; men äfven detta kan ej uteblifva. Den redan införda offentligheten och mundiligheten vid lagskipningen, leder nödvändigt till Edsnämnds-inrättningen (Jury), som Rhenländerna redan äga. Ropet derpå är allmänt; och så väl lagfarne som olagfarne äro öfvertygade att den måste införas, emedan man annars icke kan tillämpa det nu antagna rättegångssättet. Konungen sjelf tycks dock icke benägen för några edsnämnder, Ika litet som hr von Savigny och åtskilliga andra högre embetsmän, samt öfver hufvud hela den flocken, som i detta lägskipningssätt vilja spåra revolutionära syften: Man har derföre bragt i förslag så kallade blandade domstolar, en efteraärmning af medeltidens Schöffengerichte, i hvilka plärda domare, jemte bisittare af folket., skipade lag. Men härmed förfelar man sitt hufvudsyfte: Statens rättsenhet,; ty Rhenprovinsen sommer aldrig att afstå sin edsnämnd, eller att Mot den tillbyta sig några Schöffengerichte, i hvilka de ärda domrarne skulle i sjelfva verket blifva ensamme om domslutet, och vbisittarne, kunna, med hänseende till fattandet at detta, ersättas med lika minga dockor af trä. Detta erkännes så väl af våra lagkloke, som af allmänna omdömet, hvilket genom pressen uttalat sig så bestämdt emot förslaget, som censuren tillåtit. Eisnämnder äro os; oumbärliga. och jag tror icke att det kan dröja mer än några få år, innan vi äga dem i hela Preussen. Våra kyrkliga förhållanden bafva vidare utvecklat sig under förflutna veckan, genom utnämningen af tre nya konsistorialpresidenter. Dertill har för Mark-Brandenburg bli:vit utsedd Verkliga Geheime-JustitieRåde:, grefve von Voss-Buch; för Pommern: Regeringspresidenten i Stettin, hr von Mittelstadt, och för Schlesieu (detta vet man dock blott ryktesvis) Hofrättspresidenten i Greifswald, hr von Hassenpflug. Alla dessa höga embetsmän tillhöra kyrko-partiets absolutister; deras utnämning till dylika ordförandeskap har derföre icke gjort något godt intryck; ty man ser häri ej någun bemedlande åtgärd, utan en ny utmaningshandske, kastad åt allmänna tänkesättet. Grefve von Voss-Buch har, utan någon bestämd befattning, stått i många år nära konungens person, inför hvilken han förut varit föredragande Råd; han är på det närmaste förbunden med det parti, hvilket för närvarande äger största inflytandet vid allt hvad som från styrelsens sida sker i Preussen. Hr von Mittelstadt är känd som en ifrig pietist, hvilken sedan längre tid-tillbaka har i Pomern ledt skolans och kyrkans angelägenheter enligt styrelsens åsigt. Hr von Hassenpflug, slutligen, är samme man, som i hela Tyskland gjort sitt namn till representant af de värsta absolutistiska grundsatser och de ytterligaste mystiska grubblerier. Han vann detta rykte redan såsom hessisk minister, och tv2ngs just derigenom att nedlägga sitt embete i Hessen; men i stället kom han i preussisk statstjenst kort RR a