Aftonbladet – 16 december 1847, sida 1

Med ett lätt anskri säger hon): Ah, är det ni, hertig? Albuquerque: Ja, senjora, det är jag. Drottningen: Det är besynnerligt, jag blir nästan förskräckt! Men ni vet ju, att när man tror sig ensam, och oförmodadt blir varse någon helt nära sig, i synnerhet om natten..-.Albuquerque: Ja, det är mycket naturligt, senjora. Hvar och en blir då förskräckt. Drottningen: Hvar och en? Ni skämtar, hertig. Sådant kan endast hända oss, svaga qvinnor: men ni, en krigare och segervinnare ,. .-. (afsides): Min Gud; hvad skall han tänka om min förvirring! Albuquerque (artigt): Nej, jag försäkrar er, senjora, mitt mod är inte mera stålsatt än hvar och en annans emot sådana öfverraskningar, och nu nyss hade jag der ute (pekar åt fonden) i mörkret ett oväntadt möte, hvaraf jag blef så bestört, att jag verkligen skäms deröfver. Drottningen: Ett oväntadt möte? Albuquerque: Ja, föreställ er, senjora, jag gick dit ut i galleriet för att hemta lite frisk luft. ? Drottningen: I galleriet? Albuquerque: Jag trodde mig vara ensam, då jag helt oförmodadt märkte en person, vid hvars åsyn jag spratt till af förvåning och häpnad. ag Drottningen: Ni såg någon der? Var det någon fara? Albuquerque: Alldeles. inte, ers majestät, Det var kungen som spatserade der; och, som jag tror, gick ut på balkongen. Jag tar mig den frihetenvatt berättaj den obetydliga håndelsen,. så att ers majestät inte målte bli lika öfverraskad, 1 fall ni ärnar välja samma ställe för er promenad. , . Drottningen (som förstår hooom): Ah, hertig! Ädle vän, jag tackar er, (Räcker honom sin hand att kyssa, och återvänder till sina rum.)