Aftonbladet – 15 december 1847, sida 1

8 kiock 9 eitermicdagen. KERO RT RA SA AE STRESSAT ITE IEEE i många år genom en kedja af hemska nidingsdåd, hvilka måste väcka den dupaste afsky hos hvar menniska med någon rättskänsls, och der fanatismen och vantron vunnit sådant insteg, att någon protestant hvarken tillåtes lefva derstädes, eller efter sin död få ärlig bgrafning. Men när frågade kabinettspolitiken efter den vanlisa sedelärans bud? — De 7 kantonernas makthafvare ville upprätthålla medeltidsvanorna i Schwez, såsom de fort-ärfts och vidare utvecklat sig; de ville undanhålla all upplysning från folket; de ville föreviga dess vidskepliga underdånighet under nämnde tids tradiiioner, ville befästa prestvälde och slägtvälde; och när de med dessa åsigter drogo i härnad mot tryckfriheten, folkfriheten och radikalismens öfriga dödssynder, kunde de inom de stora makternas kabine:ter påräkna välvilliga cch rmäktiga vänner. Ur sbsolutismens synpunkt kan man knappt förtänka maktens innebafvare, att de icke hysa nigon särdeles tiligifvenbet för den republikanska radikalismen; ty oupphörligt måste den våda föresväfva dem, som hotar kela det absolutistiska Europa, om ur d2 små schweizercepublikernas förvirrade skick — hvilket allt hiintills kunnat framhållas för de trogna undersåtarnes ögon som ett vidunder — skulle uppspira ett ordnadt republikförbund, inom hvilket sann frihet och alla medborgares likhet inför lag bildade grundvalen. Det är redan betänkligt, att större delen af de schweiziska kantonerna kommit så långt som de kommit; och bekymmersamt måste det förefalla, för exemplets skull, att inom Europa finnas samhällen, hvarest man hvarken vet af någon konung, hertig eller prins, ej heller om någon adel, någon öfvermäktig och rikt aflönad embetsmannaklass; ja, icke en gång om någon siående krigshär, med sina generaler och ordensdekorationer, inom hvilken de förnämas söner och fränder kunna angenämt försörjas. I hela Schweiz känner man icke till några utskylder för största delen af dessa ändamål, och ingen furstlig bofhållsing, med sina små härar i hofoch stal:-livr. Hvar och en, som vill lefva i Schweiz, får draga försorg derför sjelf; häre. är en milis, i hvilken hvarje medborgare tjensigör; embetswännen äro iuedborgare — från edsförbundets president till den ringaste skrifvaren; de väljas af cch ibland siva medborgare, för 3 eller 6 år; och om valet icxe förpyas ytterligare, blifva de åter hvad de varit förut: advokater, köpmän, joribrukare, handtverkare, fabrikanter. Edsförbundets nuvsrande president, hr von Ochsenbein, är advokat; hans företrädare, br Neuhaus — på sin tid den mäkvugaste mannen i Schweiz — var fabrikant och år det nu på nytt; försie borgmästsren i Zärich, hr Zebnder, är läkare, o.s.v. Då schweizarne hsfva in:et att erlägga för bof och adel, och obetydligt för militäroci civilstat (högsta lönen i Sehweiz är 4000 schweizer-franker (2000 rår bkoj), sjelfva edsförbundspresidenten har ej mers), så blir det dem härigenom möjligt ait anslå så mycket mera till skolor, till vägarnas underbåll och till allmän: a byggnadsföretag af alla slag — med ett ord, till sjelfva det skattdragande folkets eget bästa — och att ändå betala ganska ringa utskylder. Inom de flesta kantonerna öfverstiger den årliga statsutskylden — i elt för allt — icke 4 Thaler Preussisch (4 rdr 35 sk. 3 rst. bio) för personen; inom de högst beskattade icke 21, Thaler. I närmas:e tyska naboland, storhertigiömetr Baden, går den till 5 Tbaler, i Bäjern och Wärtemberg till icke mindre; i Preussen tiil nära 6 Thaler, i Frankrike till 9 Thaler, i England ull 45 Thaler, 0. s. v. Hittills har man i Tyskland och Frankrike Ägt fösa kunskap om den inre ställningen i Schwciz. Alla i Schweiz utkommande frisinnade tidningar och alla i Schweiz utgifna böcker och skrifter äro hos oss, genom Tyska Förbundets beslut, förbjudna2; men deremot finner man mängden af våra officiella blad sällan försumma utmålandet af tillståndet i Schweiz med de mörkaste färger, och schweizerradikalerna såsom verkliga eldbränder från afgrunden. Lyckades imedlertid Schweiz att genomdrifva sina sambhällsförbättringar, och att af det nuvarande edsförbundet bilda ett endrägtigt och af verkligt fria republiker sammansatt statsförbund, så skulle man på längden icke förmå bhbindra att ett sådant tillstånd kännbart återverkade på Tyskland, Frankrike och Itaiien. — Det tros, att hvad konung Ludvig Filip mest fruktat i många år, har varit de republizxanska ide2rnas möjliga intringande i Frankrike, från de små franska soråket talande republikerna Geneve och Waadt, och å!ceruppväckandet derigenom af de gamla sympatierna från 4793. Gonb:e och! Waadt äro frisinaade kantoner, och icke långt, ifrån dem ligger Lyon, der den fordna royalismen har i arbetsklassernas hufvuden lemnat plats åt kommunist:ska grubblerier. Derföre har ock ministerens organ, Journal des Debats,