Aftonbladet – 15 december 1847, sida 1

Albuquerque (ständigt sittande; betraktar ho nom en stund): Kapten, jag har rest mycket jag har sett skälmar af alla slag, skurkar a alla färger och narrar i alla former. Jag för står mig således på det slaget folk. Nå väl jag kan då säga er, och det bör smickra er. don Riubos, att jag inte sett någon enda, som kan göra er företrädet stridigt (stiger upp). Riubos: Hertig, ett sådant skämt... Albuquerque: Jag skämtar inte, kapten; tvärtom är det mitt fullkomliga allvar, när jag för er yppar den synnerliga böjelse jag alltid känt, att tilldela er en portion käppslängar. Riubos: Hertig, ni är skyldig mig upprättelse! Albuquerque (tar fram plånboken och läser): Andra kapitlet. — Konungens andakt i kyrkan del Carmen. — Konungen gick åter ut genom sakristians dörr, steg upp i en vagn utan vapen och livr ete.,, (talar). Nå, är ni nöjd med den upprättelsen? Riubos: Min plånbok! jag har då tappat den! Albuquerque (stoppar plånboken i sin ficka): Ja, kapten, och jag har hittat den. Säg sjelf, är det inte en besynnerlig skickelse att en person, som användt 30 år för att öfva sig i konsten att bedra sina likar, och som så länge praktiserar med så mycken framgång, att han begår den oförlåtliga tanklösheten, alt stoppa plånboken, inte i sin ficka utan bredvid, att han gör det i sjelfva slottets trappor, och att han således blottställer sig för att förlora först fattningen och sedan sjelfva hufvudet. Ge mig nu er värja, don Riubos! Riubos (tar af sig hatten): Min hertig, jag har gjort fem fälttåg, det första vari Flandern, anno 1619; det andra... Albuquerque: I sanning en märkvärdig oförsynthet! Nå, fortfar. Riubos: Det andra år 4695, der jag fick fem skråmor af en märkvärdig djuplek; det tredje . .