Aftonbladet – 8 december 1847, sida 2

lidna nederlaget för de bakanta lögnhistorikerna om Norge; om 1838 års händelser m. m. — Jag ljusa? menar nu det berömda P. Har man hört på maken? Det skall Aftonbladet bevisa. Jag — en proessor i Grekiskan, som står i spetsen för Tiden, skulle jag icke hafva rätt att kalla den Schweiziska edsförbundsdagens president en förolyckad tidningsskrifvare och en stråtröfvarhöfding, eller påstå att rätten är rå söndringsförbundets och jesuiternas sida, utåän att Aftonbladet skall komma och snäsa mig och öfversätta min politiska grekiska med pamnet osanningar? Det är Aftonbladet sjelf och ingen annan, som begagnar rasande killor och icke vet något mer om Schweiz än hvad som står i den enda franska tidning, det håller, 0. 8. V. Vi undra iogalunda på dessa remonstrationer. Den som i så minga år som Tidens P. fått fritt bållss vid den ovanan att dikta och skarfva dels i de Upsaliensiska literära stridsskrifterna, de.s i de famösa korrespondentartiklarna till utlandet, utan att hafva blifvit på något allvarsammare sätt korrigerad, har derigenom hunnit blifva insöfd i en sådan syndens säkerhet, alt han naturligtvis skall finna kögst obehagligt, att blifva väckt derutur, och det utvi:ar ändå en skymt af samvete, på gamla degar, att hr P. söker försvara sig. Hvad åter den begärda bevisningen sngår, stå vi med nöje till tjenst dermed, och bedje att få hinvisa både hr P. och läsaren till det i Aftonbladet tryckta manifestet af Schweiziska edstörbundsdagen, hvilket är en officiel handling, som innebåller en klar och på bestämda, åberopade f:cta grundad utredning af förhållandena meilan edsförbundet och de rebelliska kantonerna. Men denna officiella handling har Tiden väl vaktat sig ifrån att meddela, ens i sammandrag, emedan den vederlägger Tidens egna bis:orier, hvilka förmodligen, med behöriga grekiska tillsattser, äro hemtade dels ur Journal des Debats, som i detta hänseende icke är stort mindre partisk och oärlig än Tiden sjelf, eller ock ur något katolskt tyskt blad, bvarpå det österrikiska intresset utöfvar sin inflytelse. Hvad den franska regeringens nyssnämnda organ beträffar, så är det bekint att hela den öfriga pressen i Paris med förtrytelse protesterat emot dess skamlösa vanställningar. Likaså ätven den engelska pressen, der Sonderbundet endast funnit en förespråkare i Times och högkyrkans tidningar, hvilka hata och förtala de libersla. Se bär t. ex., ett yttrande just i en med gårdagsposten anländ tidning Daily News för d. 24 November. Eu stor massa af bref och tidningar från scenen af det inbördeskriget i Schweiz ligger sframför 0.s, säger det engelska bladet; hvarnibland det är omöjligt att icke med känslor af djup harm anmärka de plumpa vanställvinsar, lögner och kalomnier, som det Guzotska kabinettets a,enter och jurnaler utsprida. Ett :å vanhedrande skådespel af jurnalismens missbruk har man sällan öfverlefvat, och det har väckt en naturlig afsky icke endast i Schweiz, uian äfven ibland de mera respektabla och oberoende organerna af den parisiska pressen. Det finnes ingen dikt så plump, ictet förtal så vidunderligt, ingen lögn så dj-rf, att den icke upplages i de ministeriella jurnalerna i ,Paris, om det blott kan ställa det Schweiziska pedsförbundets erkända och legitima regering i en förhatlig dager. Hvad synes väl Tiden om detta testimonium öfver de källor den begagnar? Om utrymmet rr edgaf skulle vi kunna bifoga många andra af samma art. Det torde derföre vara skäl, att vår svenska jesuitvän tager skeden i vackra handen, helst sedan det genom de sednare posterna blfvit bekant, att, äfven i de revolutionära kantonerna, icke egentligen mängden af folket sjel, utan en maktägande minoritet, varit de som höjt upprorsfanar. Tvertom bar det ju både i Freiburg och nu sednast, efter gårdagens underrättelser, i Luzern, visat sig, att folkmängden jublst när dessa städer blifvit intagna af edsförbundets krigshär.