Aftonbladet – 8 december 1847, sida 2

Mediana: Emedan ni nyss så envist förnekade den heder ryktet gjorde er och som mången ann verkligen inte skulle ha funnit sig obelåten med. . Albuquerque: Åh, ser ni, med mig är det en helt annan sak. Jag kan säga nej till en dik-! tad kärlek, när jag inte har något skäl att dölja en verklig! I Mediana: Jag förstår inte er mening, hertig. Albuquerque: Jag yttrar bara en allmän sats. Jag ville säga, att när man råkat fatta en allvarsam kärlek, så är det inte skäl att lättsinnigt öfverge dess föremål, som narrar eller uslingar göra; men väl alt ge sig skenet af någon annan, och det med mycket buller och ordståt, så att det väcker behörigt uppseende. Gör ni mig den äran att förstå mig, Mediana? Mediana: Inte det minsta, senjor, jag försäkrar det. Albuquerque: Lika mycket, jag fortfar ändå. En ung man om tjugo år, som ni, rik och af! god börd, och poet till på köpet, kan inte undgå att vid ett hof ha fiender och afundsmän. Omöjligen kan man tro, att ni inte skulle ha egnat er hyllning åt någon, och man skall således tillåta sig om er de hesynnerligaste gisshingar, till och med de aldra farligaste. 2Der före tro migj Medianå, :ge ni inte elakheteå någon näring. Bär ert offer åt något annät håll, t. ex. åt grefvinnan Astorga. Det är sannt, hennes man är väl borta, och ni ska kanske finna det mindre lämpligt att gära er kur åt! en dam, hvars man inte är tillstädes och kan försvara henne; men folket har åtminstone då någon anledning till sitt prat. Jag ber er, tänk på mitt råd. Medianå: Det ska jag göra, senjor, ehuru jag: ännu en gång måste anmärka, alt jag inte förstår det. Imedlertid är det en något besynnerlig mörak ni predikar. (Han går, sedan Albuquerque tryckt hans hand.) i