Aftonbladet – 8 december 1847, sida 2

Albuquerque: Är förhöret slutadt, excelencia? Olivarez: Det är slut så snart det tröttar er. Kungen hyser mycken nåd för donna Sidonia, som är upptagen i drottningens hof, och honom torde ni inte neka ett svar, som jag medger ni har rätt att neka hvar och en annan, till och med hans förste minister. Följer ni mig, Mediana? Albuquerque: Ursäkta, excelencia, men jag har ett ord att säga grefven. Olivarez: Jag afstår honom då åt er. (Går). SJUNDE SCENEN. ALBUQUERQUE. MEDIANA. Mediana (kallt): Hvad har ni att befalla, senjor? Albuquerque (vänligt): Jo, jag vill säga er, att jag inte är den ende, som hofvet sysselsätter sig med, utan att här också gå vissa rykten om er. Mediana: Om mig, hertig? Albuquerque: Ja: Mediana: Säger man kanhända, att jag har en älskarinna? Albuquerque: Nej, man säger tvärtom att ni inte har någon. Mediana: Men, i sanning, hertig, jag ser någonting ondt deri. : Albuquerque: Den tiden jag hade den lyckan och det nöjet att vara vid er ålder, skulle jag heldre velat, ätt man satt i fråga om jag var adelsman, än om jag hade en älskarinna. Jag hade verkligen ingen, emedan det inte roade mig; men ryktet tillade mig åtminstone tjugo, och jag sade aldrig nej dertill. Jag var nöjd med ryktet och de sköna äfven. På det sättet förstod man i min ungdom en ädlings skyldighet. Mediana: Sedan den tiden tyckas era åsigter ha förändrat sig. Albuquerque: I hvad fall då?