Aftonbladet – 8 december 1847, sida 1

ra na TA RR AE a rn a Gr Ra ETT En lag emot folksamlingar. En lag emot samfund. En lag emot den som innehafver vapen till Tkrigsbruk. I I allt detta ligger lagens verk, allt är i sin lordning och för samhällets intress2, som i alla tider, och hos alla nationer velat vara skyddadt Imot angrepp. I öfrigt fianes ingen undantagsljurisdiktion eller exceptisnelt rättegångssätt; Iman minskar icke, och man förändrar icke de garantier, dem den allmänna lagen tillförsäkrar Ihv2rje anklagad. Långt derifrån, och mid: under faktionernes Itygellöshet, mot hvilken regeringen hade att I försvara sig, började denna styrelse, med imIpulsen af grundtankan för revolutionen af är 4830, anställa en allmän granskning af rikets brot:målslagar, under föresats ati ur lagen om kriminalundersökningen bortskaffa allt som kunde Iligga hinter i vägen för rättvisans jewana gång, och för att bätire än förut försäkra den ankla.gades fria försvar; — samt slutligen för att ur strafflagen få bort alla bestämningar som förekommit öfverdrifna, så att de föranledt grundade motanmärkningzar. I sådan anda utfärdades l:gen af den 24 l April 4832. Denna lag, com innefattar 403 artiklar, hör ändrat art. 206, 339, 340, 3414, 545, 347, 368, 372, 399 och 649 i lsgen om brottmålsundersökningen. — Den har alldelss afskaffat artiklarna 20, 23, 24, 37, 38, 39, 46, 103, 404, 105, 106, 407, 136, 137 och 280 uti str:fllagen, och jemkat stadganderne i åttatioåtta andra artiklar. Dz2, vigtigaste bland dessa förbättringar i afseende på brottmålsundersökningen röra frigifvandet af sådana anklagade, som blifvit frikände; — åliggandet för assisdomstolarnes ordörande att bestämdt uppställa frågan huruvida den anklagade handlat med fullt vetande af sakens beskaffenhet, eller ej; hvarvid eljest Gomen blir en nullitetr; — det sätt på hvilket juryn skall afgifva sin förklaring, huruvida mildrande omsiändigheter förefianes, en viglig rättighet som ieie förut tillkom juryn; — den ankl:g-des rätt att begagna sitt rättegångsbiträde när jurymännen skola lottas ur listan och vidare jäfvas. Denna lag är mindre lycklig i den jemkning den gjort vid art. 372 angående proiokollsföring vid assisdomstolarne, emedan den i slitför allmänna och absoluta termer bestämmer nullit t, hvilken bestämning bort inskräabas till de speciella och vigtigare fallen, dem artikeln sjelf omtalar. Bristande uppmärksamhet förklaras väl, men ursäktar icke denna red:ktion, som kan föranleda att ena hel process förkastas blott för ett omnämnanda som i sig sjelf är utan vigt. — Den sista arikeln bir till föremål att häfva de svårigheter, som uppstått vid den 649 artikeln, som rörer dömdas rehsbilitation. De reformer som blifvit gjorda vid sirflligen åro mera genomgripande. De ärad gjorda med den allmänna syftningen att göra straffen mindre. Bränrnärke, halsjern, konfiskation blefvo, med all rätt, borttagea från listan på straffen. Förtegeauhat upphör att vara anscdd och straffad såsom brott. Mo alen skänker denna bestämning sitt bifall. Dödsstraffet har blifvit utbytt mot tvångsardete för libtid, wi artiklarne 63, 432, 139, 231, 304, 344, 365, 381, 434 3: mom.; — mot dejo.tation i artiklsrne 89, 91; — mot arbesfipgelse på bestämd tid i art. 454, 4 och 35 ; — mot detentionsängelse i artikela 89; — och mot enkelt fåvgelse i art. 464, 6 8. Andra straff hafva blifvit minskade, om icke tili deras natur, Lkväl till vsraktigheten. Lagstiftningen hor bliivit menskligare; den svarar bättre mot våra nuvarande seders mildacet, eller, om man så vill, deras sl;pphet. Man leddes af det hopp att sntelet af brottsliga, som blefvo ostraff de vid de tillf.llen då juryn försträcktes för ett all:för strängt-straff, skulle aftaga genom en mildhet, som till och med af några blifvit öfverklagad såsom flathet. Man lofvade sig isynnerhet detta resultat af den nya redaktionen af ari, 465, om mildrande omständigheter, som, på sama gång den lzmnade juryn makt, som den rättade lagen, för brottmålsundersökningen bestäxomer, att förklara tillvaron af mildrande omstindigheter utan ait närmare uppgifva hvaruti dessa bestå, tillåter domaren att nedstiga i straffskalan en eller två grader, för att bringa straffet till noggrann proportion mot alla de faktiska modifixationerna i hvilka brotte! uttryckte sig. Många hafva vändt sig emot denna theori, men man. bar svarat dem att en för lindrig motverkan mot ett brutt är bätire än frånvaro af sraff. — Det må dock anmärkas att, äfven med ett sådant resultat, den rättsinnige blir sorgligt träffad när, sisom tyvärr, alitför oftå händer, mildrande omständigheter utan blygsel proklaneras till förmån för fadermord! 2 (Forts. följer.) C