Aftonbladet – 8 december 1847, sida 1

bli er mycket förbunden, om ni inte rörde i vid mig. Mediana: Det är hertigens röst. Albuquerque (synes i fonddörren och talar utåt): Herr löjtnant, jag ber er frambära min I kompliment till kapten Riubos och säg honom, latt jag nästan fruktar, att jag gjort honom orätt, och att, om han inte dör af sin blessyr, så är jag beredd att ge honom upprättelse på ett tjenligare ställe. Och nu ger jag er mitt hedersord, att jag inte ska lemna den här salen. (Kommer in): God dag, Mediana! (Med en mindre vänlig ton): God dag, senjor Olivare2! Det är förmodligen ni, som låtit arrestera mig. Olivarez: Ja, på drottningens befallning, senjor. Albuquerque: Och hur länge ska jag bli qvar här? N Olivares: Till Hans Majestäts återkomst från jagten, och det sker förmodligen omkring klockan tu. Albuquerque (sätter sig): Godt, exeellencia. Olivarez (går till honom): Tillåter ni mig. att här i er närvaro yttra något, som jag inte skulle vilja yttra i er frånvaro? Det är min förundran öfver, att en man af ert bepröfvade mod tror sig skyldig att dra värjan vid de obetydligaste anledningar. Albuquerque: Och jag, deremot, förundrar mig öfver en sak, att ni inte märkt, att jag aldrig slåss utan de giltigaste skäl. Olivarez: Inte? Och er duell till exempel med grefve da Sylva? Albuquerque: Ni känner då inte historien. (Stiger upp.) Ni bör således veta, att grefven svårt förnärmat mig; han erkände det sjelf, hvarföre vi också kommit öfverens att slåss hvart år vid vårens början. Olivarez: En besynnerlig öfverenskommelse! Albuquerque: Ja, så förefaller det hvar och en, som icke känner förhållandet. Men vår tvist