Aftonbladet – 8 december 1847, sida 1

g klock 6 eiltermicdasen sn RR RRRFRRE—— — mrs letas, utan derföre att den 29:1e artikels tystnad i det:a fall, om så skulle hehöfvas, är kraf. tigt suppleerad genom 4121:ste art. af Code pånal, som bestämdt sådant innehåller, och hvilken bestämning icke blifvit upphäfd af någon af de ändringar, man gjort vid denna Cxdex, vare sg under restaurationen eller sedermera. Denna samma 29:de artikel försäkrar också pärerna deras rätt att i brottmål icke dömas af någon annan än pärskammaren sjelf; en bestämning, som tydhgen äfven har afseende på prinsarne, emedan de äro födda pärer (art. 26). Man har uppställt den frågan, huruvida pärskammarens domsrätt öfver sina ledamöter, ehuIra stadgad i allmänhet, icke borde lida ett undan:ag i afseende på armåeen, och till förmån för den militära disciplinen, då pärer tjenstgöra der. Ett undantag af detta slag förekommer i senats-konsultet af den 28 Fiort:l år XII, som, på samma gång den inrättar en öfverdomstol, för att döma prinsar, dignitärer, ministrar och andra höga riksembetsmön, tillägger i afseende på generalerne: utan hinder att ankl.ga och döma dessa inför militär-domstolar i de fall, !em lagaine stadga,. — Man förs:år också icke, äfven nuv, huru det skulle gå 2n för en general en chef i fält att afvakta arresterings-ordres från pärskammaren eller provisorisk befallning frin kanslern, för att arrestera en öfverste, en marechal de camp o. s. v,, som är pär och visat olydnad eller skadat våra vapens ära eller armåens välfärd. M-n måste erkänna att denna domstol har på ett ädelt sätt motsvarat landets och lagarnes anspråk. Om pärerna år 48135 under restaurationen visade sig oblidkeliga och ledda af de reaktions-inflytelser, hvilka tillhörde denna sorgliga epok, har man deremot efter år 48530, då den befriades från alla de elementer, som kontra-revolutioneus anda dit infört, sett denna domstol på en gåcg fast och sansad, full af aktning för försvaret, sf skonsamhet met de anklagade, af stränghet och värdighet i afseende på sig sjelf. Dess högst utmärkte president har aldrig utvecklat mera öfverlägsenhet, än vid utöfningen al sina höga domarepligter. Inspirerad af sina minnen från en arenan tidsålder, understödd af sina ätteminnen, bar han ställt sig på samma höjd som fordna tiders domare, hvilka bland sina Chanceeliers de France erbjuda oss ett galleri af utmärkta personl gheter, på en gåog satsmän, rättslärde och embetsmön, hvilka kände lagarnes theori icke biott såsom höga herrar eller verlds3 än, utan också erfarenbeten af affi-er, upprätthållandet af rättvisan och de upphöjda tänkesätt, som rättskänslan ingifver. Efter 1830 har en temlig mängd serskilda lagar j-mkat på brottmålsjagstiftningen i flera våasendtliga punkter. Ea lag af den 8 Oktober 41830, utfärlad såsom verkställghets-åtgärd för 39:e artikeln i chartan, tillägger juryn undersökningen i politiska förbrytelser, hvilka der angifvas, äfvenswn alla tryckfrihetsmål. Samma lag afskaffsr 47:1e och 48::e artiklarne i lagen af den 25 Mars 4812, i hvad som rörer emhetsmäns smädande i och för embetet. Mon för att försäkra iakttagandet af denna lag, och hindra att den skall omintetgöras till sina följder genom. civilmaktens ingripande (hvarom 29:1e artikeln i lagen af den 26 M:j 1849 i förbigående talar), hade lagstifterne af år 1830 behöft förstå uppställa en sådan artikel, som den 48:e art. IN tit. 5 kap. i konstitutionen af år 1794, enligt hvilken ingen kan dömas, hvarken pi civil väg eller kriminalväg, för tryckfrihetsbrott, utan att hafva undergått ransakning och erphållit utlåtande om sig af en jury, 4:) huru;vida det ligger något brottsligt i dena öfverpklagade skriften, 2:0 om den anklagade personen är brottslig, Derjente måste noga be-! tänkas att verkan af en sådan artikel inskränks till frågan om embetsmännen uteslutande i och för utöfningen af deras embeten. Förfarandet vid tryckfrihetsmål är föreskrifvet i lagen af d. 8 April 4834. En annan lag, af d. 44 Oktober 1830, bar afskaffat lagen om sacrilegium cch den stymp; ning som deri stadgades. Man har äfven haft den tankan att, såvidt det läte förena sig med fåderneslandets välfärd, afskaffa dödsstraffen. I afsigt att försvåra en anklagads fällande, ; har man, emedan enkel majoritet ännu var för! itet fredande, stadgat två tredjedelars plurali-l et, erforderlig för att juryns utlåtande skalll vara fällande. Imedlertid hade det behöfts att försvara maken och samhället mot de anfall, för hvilta dej. oupphörligen vora föremål. Fördenskull utfärdade man, d. 41 Novemberl: 1830 en lag, som straffar anfall genom tryckoressen mot konungens och kamrarnes rättig-. j eter och myndighet. Lagar mot de off:ntliga utropen och sffishe-l. ipasätare. stR — i ——L Olivarez: Fäkta de i sjelfva slottsparken? 1!I