Aftonbladet – 8 december 1847, sida 1

Olivarez (med tonvigt): Och de kära, grefve Mediana (torrt): Som ers exellencia behagar Olivarez: Jag måste göra er en fråga, grefve Mediana: Det är er rättighet, herr förste minister. Olivarez: Ni talte om poeter, och ni sjelf, i trots af er börd, nedlåter er stundom att göra vers. Mediana: Jag gör intet annat än följer det exempel, hans majestät sjelf ger oss. Olivarez: Ni torde kanske veta, att en och annan satir blifvit satt i omlopp emot mig, och att mina ovänner finna dem qvicka, fastän man deri går rätt illa åt mig. Har ni händelsevis läst någon af dem? Mediana: Nej, hortig. Olivarez: Hvem fhnes väl då vid hofvet, som gör vers mer än hans majestät sjelf och ni? . Mediana: Ingen, så vidt jag vet. Olivarez: Undertecknar ni alla era verser, srefve? Mediana: Ja, alla. Olivaress Till och med satirerna? Mediana: Till och med dem, meå den skillhad, att på dem sätter jag mitt vanliga sigill, men på de öfriga mitt namn. Olivares: Och i sigillet står? Mediana: Ett svärd och en penna, med ordet: Uti, efter som jag nyttjar båda delarna. Olivarez: Det är -godt, grefve. Mediana: Men tyst, excellencia, drottningen kommer. Olivarez (afsides): Han såg henye först; han väntar således på henne. FJERDE SCENEN. DE FÖRRA. DROTTNINGEN, SIDONIA, ETF PAR HOFDAMER (från fondgalleriet). Drokningen: Kan ni väl säga mig, don Olivarez, hvilka de båda kavaljererna äro, som ha len djerfheten att fäkta här i parken?