TAL ANGÅENDE FRANSYSKA BROTTMÅLS-LAGSTIFTNINGEN, hållet vid Kassationsdomstolens öppnande i Paris den 3 Nov. 18147. (Forts. från gårdagens Supplement.) Revolutionen af år 1830. — Den nya Chartan. Den nya chartan bibehiller allt det, som i den förra skyddade den individuella friheten och domarsmaktens garantier. Den har dessutom tillagt hvad som behöfdes för att bota de bräckor, man gjort derå, och för att förekomma dyhka för framtiden. I stället för den 44:1e artikel, ur hvilken man härledt dictaturen, säger chartan i bestimdja ordalag: ple roi fait les regl:mens et orionnarees necessaires pour Pexecution des lois, (ma:s) sans pouvoir jamais, ni suspendre les lois ;sller-måne;, mi dispenser de leur execution. (Konungen eger att utfärda reglementen och förordningar, som aktas nödiga för lzg:rnas verkställande, (men) utan att någonsin kunna, hvarien uppbäfva lagarn2, eller hindra deras verkställande.) Man inskränker sig icke till att (i 53 ar.) stadga, att ingen skall kunna dragas ifrån den domstol, dit ban naturligen hörer, och at: ur 63:dje artikeln borttaga det, som hade afseende på införandet af pre dtal-domstolar; genom 34 art. uppdrager man en bestämd regel, en allmän grundsats att följaktligen inga extra ordinarie domstolar eller kommissioner skola kunna inrättas, under hvilken benämning det vara måtten. Pärsdomstolens jurisdiktion är bibehållen såsom nationens öfverdomstol. Den hår qvar rättigheten att döma ministrar, äfvensom underhuset har rätt att anklaga dem (art. 47); men detta påtagligen utan hinder för kronan, i fall deputeradekammaren skulle underlåta begagna sin rätt att sjel! anklaga felaktiga ministrar. Kronan kan i sådant fall, genom sin prokurör-general, anklaga dem inför pärskammaren. Deputerade bibehålla, så länge sessionen räcker, privilegiet att icke kunna åtalas, än mindre arresteras för brottmil, förrän kammaren fattat beslut att sådant tillåta (art. 44). Der tiiligges likväl undantaget när en deputerad skulle träffas på bar gerning. Detta sednare undantag kan äfven tillämpas i afseende på pärer, ehuruväl uttrycken, hvilka detsamma tillåta, icke upprepas i den artikel (29), som rör dem; och så lant, icke blott derföre att ingen anledning till skillnad kan framTEE Er SE ES RA EE