Aftonbladet – 7 december 1847, sida 2

I:s pröfaing framlägga förslag till fullkomligare ordande af försvarsverket till sjös, i sammanhang hvarned jag skulle ega att uppgifva hvad i anledning jeraf kunde blifva föremål för propositionen till riets näst sammanträdande ständer. För att kunna fullgöra detta vigtiga uppdrag, var jag, till en början, dels tagit kännedom om, lels återfört i minnet de förhandlingar, hvilka, i afeende på sjöförsvarets ordnande, efter Finlands förust egt rum; och det är om hufvudåsigterna vid lessa förhandlingar jag utbeder mig att få redogöra, nran jag skrider till uppgörandet af detj anbefellda örslaget. Redan 4814 nedsattes en kommittå för sjöförsvarsrerkets ordnande, och i denna deltogo amiralerne Puke och af Wirsen, begge män med erkänd erfaenhet. Att Sverges sjelfbestånd fordrade underhålandet af så väl seglande som roddflotta; att båda vapnen voro lika oumbärliga och borde lika vårdes, var deras gemensamma tanka, och förslaget upp;jordes i öfverensstämmelse dermed. Men de skanlinaviska rikenas förening fordrade förändring i den uppgjorda planen, och en ny kommitt nedsattes 1816, hvilken, med gillande af den förras hufvudsigter, föreslog en annan plan, olika den förra, i ifseende på fartygens antal och certer. E. K. M:ts örlogsoch armåens flottas sammanslagning till en korps 1823 blef dock snart orsaken till behofvet af en ny plan, och denna utarbetades af en år 1826 nedsatt kommitt, uti hvilken frågan om ångfartyg, ehuru icke såsom egentligt försvar, utan mera såsom fortskaffningsmedel, först. kom å bane. Den plan, som denna kommittt föreslagit, gillades af K. M. och följdes för hufvudsaklig del vid de årliga arbetsplanerna: men under tidernas lopa blefvo snart väsendtliga förändringar af nöden, och på rikets ständers underd. begäran, uti skrifvelse af den 19 Dec. 4840, nedsattes en ny kommitt 4842, enligt hvars betänkande sjöförsvaret är ansedt böra bestå af så väl seglande som roddfartyg, begge understödda af ångfartyg. Emedlertid hann denna plan icke före början af sista riksmötet att al K. M. granskas, och erfarenheten har visat, att äfven på den korta tid af några få år, som förflutit sedan sista riksdag kommittåen afgaf sitt betänkande, så vigtiga förändringar inträdt till förbättring isjövapnet, att nya åsigter om dess organisation måst göra sig gällande, omständigheter, hvilka i ännu rikare mått inträffat under de 36 år, som förflutit från den tid då första kommitteen afgaf sitt utlåtande, och som naturligtvis under hvarje längre tidsperiod alltid måste ega rum i afseende på ett vapen, underkastadt en sådan mångfald i detaljer och som oupphörligt fortgår på förbättringens bana. Den vigtigaste af dessa förbättringar är den ökade säkerheten för ångkrigsfartygen, som vunnits medelst propellernas begagnande, och endast denna förbättring gör att det af sistnämnde kommitte, uti hvilken jag äfven deltog, förordade förslag nu mera icke lämpligen kan antagas i de delar, som röra materielen. Att Sverge för sitt sjelfförsvar och såsom medlem af det europeiskå statsförbundet är i behof af en stark och effektiv flotta, derom lära meningarne, lika litet nu som fordom, vara delade, men så mycket mera skiljda hafva åsigterna varit i fråga om hvilka certer krigsfartyg, antingen scglande eller roende,borde utgöra hufvudförsvaret. Afven denna skiljaktighet i åsigter, ursäktlig innan ångkraften gjort så ingripande förändringar i stridssättet till sjös. har tiden jemnat. Den kan ej heller nu mera uppstå, då ingen oväldig, han må vara sjöman eller ej, lärer yrka, hvarken att en seglande eller en roddflotta skall blifva bufvudförsvaret till sjös för fäderneslandet. Det är ångkraftens användande på krigsfartyg och senast skofvelbjulens utbyte mot propellern, som åstadkommit denna utomordentliga revolution i sjökrigsväsendet, och det kan ej mera bestridas, att ju ångfartygen redan till stor del äro och snart nog blifva det egentliga sjöförsvaret för alla sjömakter, synnerligen sedan dessa fartyg, med begagnande af propeller och machineriet under vattenytan, icke blifva mera än seglande eller roddfartyg blottställda för fiendens kulor. — Så beskaffade blifva de ett allestädes användbart vapen, mera fruktansvärdt i den mån deras bestyckning kan blifva af större effekt. Don lätthet, hvarmed ångfartyg kunna förflytta sig sjelfva från en krigsteater till en annan, och den skyndsamhet, hvarmed de kunna bogsera så väl seglande som roende fartyg till de ställen, der dessas närvaro erfordras, göra dem redan nu till en oumbärlig del af vårt sjöförsvar, och det vill synas tydligt, att ju mera deras verkningsförmåga vidgas, desto mer blifver deras oumbärlig het ådagalagd. Utgående. från denna synpunkt och med full öfvertyge!se, att tillämpningen ko. mer att visa sig vic först blifvande sjökrig, har jag således grundat de underd. förslag jag nu inför E. K. M. vågar fram lägga, hufvudsakligast på ångkraftens användande dels såsom egentligt framdrifningsmedel, dels såson auxiliärmedel å: de mera effektiva krigsfartygen Medgifvas måste likväl, att ännu många förbättrin gar torde vara att förvänta, så i afseende på ång fartygens konstruktion, som i hänseende till dera I machiner; men detta bör icke kunna uppehålla fram Tläggandet af en plan för sjöförsvarets ordnande til Irikets ständer i och för erforderliga medels erhål lande. Jag anser det till och med vara af ytterst vigt, att E. K. M. täckes i nåder fastställa en så Idan plan, med bestämmande af de fartyg, så til lantal som beskaffenhet, hvaraf E. K. M:s och riket Iflotta, efter pu för hand varande anledningar, bö lutgöras; E. K. M. dock alltid förbehållet att i dess :lafseenden anbefalla de förändringar och förbättrin Igar, hvilka under tidens lopp kunna finnas erfo I derliga. I Det hade visserligen varit önskvärdt, att de störr loch mindre krigsångfartygen kunnat byggas och ar I meres efter en och samma princip, men jag våga dock icke i underdånighet tillstyrka en sådan enhe emedan ett skepp icke kan förses med tillräcklig svårt och effektivt artilleri, med mindre det har e Iderför erforderlig bärighet, och i följd deraf stör! I bredd, än som är förenlig reed stor bastighet. De torde derföre blifva nödvändigt att fördela ångfö svaret i tvenne kategorier, nemligen 1:0 sådana fa Ityg, hvilka, förnämligast beräknade på hastighet oc försedea med ett mindre effektivt artilleri, begagn