Aftonbladet – 7 december 1847, sida 2

b mm nm I Hol RP FF rr i t 1 yg, hvilka. egentligen byggda för segling och föredda med ett svårare artilleri, begagna ångan som wuxiliärkraft för fortkomsten. Såsom ytterligare skäl ör denna fördelning förekommer äfven den hufvudomständigheten, att ett endast på fartygens snabbhet grundadt ångsystem skulle blifva alltför kostsamt emot artilleri-effekten, och Sverges tillgångar medgifva dessutom icke så oerhörda kostnader, som härtill skulle erfordras. Öfvergående ifrån ångfartygen till de seglande och roende, lärer E. K. M. nådigst behaga finna, att de utgöra väsendtliga och oumbärliga delar af sjöförsvaret, användbara på serskilda krigsteatrar, samt de förra dessutom nödvändiga för handelns skyddande. Af de nuvarande certerne har jag ansett mig i underdånighet böra föreslå bibehållande af fregatter, korvetter, briggar, skonertar, mörsarefartyg, chefsfartyg, kanonslupar och kanopjollar; utbedjande mig att, innan frågan om anslag kommer att afhandlas, få i underdånighet yttra mig rörande de öfriga nu befintlige certerne. beropande hvad jag här ofvan i underdånighet anfört, får jag nu till E. K. M:s fastställelse föreslå, att E. K. Mets flotta hädanefter måtte få bestå af: ångskepp, ångfregatter, ångkorvetter, ångbogseringsfartyg, seglande fregatter, dito: korvetter eller briggar, skonertar och mindre exercisfartyg, mörsarefartyg, 46 chefsfartyg, 72 kanors!upar, och 420 kanonjoliar. Vid jemförelsen emellan detta förslag och uppgiften på det antal fartyg E. K. M:ts flotta för mnärvarande eger, visar det sig, dels att nu finnas fartyg af andra certer än de här nämnda; dels att af de certer, hvilkas bibehållande är i underd. föreslaget, flere fartyg finnas, som kunna och böra användas, samt af en cert, nemligen kanonsiuparne, ett antal utöfver den föreslagna normalstaten. I sednare afseendet bör jag i underd. upplysa, att E. EK. M:s flotta redan eger 2 ångkorvetter, 6 seglande fregatter, 5 seglande korvetter och briggar, 8 skonertar och mindre exercisfartyg, 8 mörsarefartyg, 11 chefsfartyg, 89 kanonslupar och 420kanopjollar, hvaraf synes att 47 kanonslupar finnas utöfver det föreslagna antalet, så att nybyggnad till ersättande af sådana, hvilka i följd af deras ålder och oanvändbarhet utrangeras, ännu för längre tid icke behöfver verkställas. E. K. M. eger dessutom 40 linieskepp och 22 kanonskonertar. Ingendera af dessa fartygscerter ingår i den nu underdånigst föreslagna plsnen, men E. K. M. lärer otvifvelaktigt nådigst finna, huru vigtigt det är, att de försvarsvapen, som finnas, icke allenast bibehållas, utan äfven underhållas, så länge de lämpligen kunna användas och intill dess mera ändamålsenliga kunna tillvägabringas. Detta gäller i synnerhet om de nuvarande s. k. linieskeppen, af hvilka, sådana de nu äro, enligt mitt förmenande, icke några böra framdeles byggas. De nu befintliga torde likväl böra omsorgsfullt biee co 03 3 00 DR I behållas, dels för att, så vidt ske kan, förändras till fartyg efter nya planen, och dels på det att riket, i händelse krig inträffar innan flottan efter nya planen varder bragt till full styrka, icke må sakna deras medverkan till försvar. E. K. M. flotta skulle, om den af mig nu underIdånigst föreslagna plan nådigst godkännes, komma att bestå af tvåhundrasjuttiotvå (272) bevärade fartyg, af hvilka 32 skulle blifva ångfartyg, samt de öfriga dels seglande, dels roende. Hvad de förra beträffar, bör jag i underd. nämna, att jag ansett 4 af ångskeppen böra erhålla hvardera 400 hästkrafters machiner, samt de öfriga 4 machiner af 350 hästars kraft; ångfregatterna hvardera 300, ångkorvetterna 2 till 300, samt ångbogseringsfartygen machinerier om 100 hästars kraft hvardera. Tacklingen och rundhulten torde i ångskeppen, när byggnad af sådana fartyg ifrågakommer, kunna något förminskas mot nuvarande linieskeppens, och någon förminskning torde äfven kunna ega rum åångfregatternas tackling, emot hvad fartygens dimensioner fordra. Angkorvetterna deremot, egentligen beräknade för hastigheten böra vara lätt tacklade; och Jantages det i öfrigt, att alla eller åtminstone de flesta ångfartygen böra förses med propeller. Vidkommande frågan om de föreslagna fartygens -Ibestyckning, så får jag i underdånigbet föreslå, att ångskeppen bestyckas med 350 till 56 kanoner, ångfregatterne med 20 till 26; ängkorvetterne med 6 till 8, mörsarefartygen hvartdera med en mörsare, kanonsluparne med 2 kanoner, utom Jandstig.Iningssluparne, hvilka böra förses medtrenne, samt ,kanonjollarna hvardera med 4 kanon. Den betydliga artilleri-effekt, som åstadkommes af bombkanoner, har föranledt den förändring i bestyckningsplanerna, att dessa kanoner nu måste utgöra en väsendtlig del af försvaret på fartyg af nästan alla certer. Att ångbogseringsfartygen och alla kanonsluparne må förses med hvardera en bombkanon anser jag af vigt. För att kunna komma till visshet derom, att den nu i underdånighet föreslagna flotta kan med den tillgång på manskap, som finnes, vederbörligen bemannas, bar jeg uppgjort närlagda förslag, hvilket utvisar att behofvet, om hela flottan utrustas, är 21,628 man, deri inberäknade så väl befäl som underbefäl. Tillökes denna summa med minst 6 procent för sjuke samt vidare med omkring 4,100 man befäl och manskap, som fordras för bevakningen och tjenstgöringen vid stationerne, så uppkommer ett totalbehof af omkring 24,000 man, deruti inberäknade öfveroch under-befäl med flere. För fyllande af detta behof äro påräknade dels flottans fasta korpser, dels. sjöbeväring, och jag utbedjer mig således nåden-att i främsta rummet få afgifva underdånigt yttrande, i hvilken mån de ständiga korpserna, hvilka äro påräknade såsom en säker stam, behöfva ökas, dels för tjenstgöringen i fred, då ingen sjöbeväring till tjenstgöring uppfordras, dels för den effektiva tjensten i krig, då de böra användas till ledving af den vid örlogstjensten mindre vana del af besättningarna. I sådant afseende bör jag först nämna, att sedan E. Kongl. Maj:t, inom det nu bestådda statsan