Aftonbladet – 7 december 1847, sida 2

I Lorin: Rocher! Rocher: Låt se, hvar har jag då de kära vännerna? Jag ville gerna säga dem farväl? ...Medborgare Maurice! medborgarinna Genevibvet (Vid ljudet af hans röst uppreser hustru Tison hufvudetoch kryper fram till dolken, hvilken Maurice kastat ifrån sig; hon tager den.) Lorin (sakta): Då han saknar dem, gör han larm . .. (Högt): Nå, hvad vill du då Maurice och Genevieve? Rocher: Ah, är du också här?... jag trodde att här fanns bara två, och nu äro ni tre... så mycket bättre; jag har hela ynglet... Men hvar äro de två andra? Lorin: Hör på, Rocher, jag skall säga dig... Rocher: Nej, nej, de kommo in genom de lifdömdes dörr; de måste vara här... Ja, jag måste ha reda på dem... så vida inte någon skälm skaffat dem bort. Lorin: Jag säger dig, Rocher .-.Rocher: De finns här inte mer... här är då någon förrädare... Jag skall ropa. Lorin: Ah, den eländige! ! Rocher (skakar gallret): Hjelp! Hjelp! De ha flytt... skyndal skyndal Hustru Tison: Åh, Rocher... det var du, som hade mig att ange min dotter! Der har Idu din lön! (Hon stöter dolken i honom.) Rocher (i det han faller): Ha! jag dör! ) Lorin: Det finns då rättvisa i himmelen! I (Klockan slår 4; dörrarne öppnas, man ser Gi — rondisterna sitta till bords med sin döda kamrat emellan sig.) Kör af Girondisterna: Och fast vi dö Här långt från stridens. glans, Vår död skall fosterlandet lära, Att lifvet offra för hvad kärast fanns, För frihet och för ära! : Lorin: Medborgare Girondister! Upptagen äfven mig i er krets. Äfven jag dör för fosterI andet. SRA . Kör: Att dö för fosterland, 4 Att dö för fosterland, yu Om ock vi falla för tyranners svärd, Säg: finns en lott mer afundsvärd? SLUT. vv