Aftonbladet – 6 december 1847, sida 2

Presidenten: Tyst, anklagade! sessionen börjar åter... hvad han j att anföra till ert försvar? ij Förste girondisten: Ingenting mer än att vi inte äro skyldiga till det riksförräderi, för hvilket man anklagar oss. Vi drömde oss en annan frihet än den ni i dag skänker oss... Då vi modigt bekämpade era grundsatser, trodde vi oss, och tro oss ännu vara rättskaffens medborgare; lagen har inte dömt oss, våldet blott har besegrat oss. Presidenten: Sammansvärjningen är lagligen styrkt och bevisad... Ni ha sökt rädda exdrottningen; ni ha bidragit till att främja det försök man gjort att föra bort henne ur parlamentsfängelset; ett elakt anslag är ett brott. Förste girondisten: Vi ha aldrig handlat i strid mot franska nationens väl, och vi ha handlat i öppen dag... äro vi rebeller, så begagna er makt, förgör OSS. Presidenten: Ah, du påstår dig vara en rättskaffens fransman, och du hyllar dylika läror. -. Vet då: att sammangadda sig är att handla som en förrädisk medborgare. Diåra dig derföre icke med ett bedrägligt hopp. När republikens fiender bestiga schavotten, dö de som låga förbrytare, det vill säga en vanärande död. (Till domstolsledamöterna): Låt oss skrida till omröstning, medborgare! Förste girondisten: Medborgare president, du glömmer, alt om män, sådane som vi, inte råda öfver vårt lif, så veta vi åtminstone att dö med ära. Presidenten (sedan han uppsamlat rösterna): Sedan vittnen blifvit afhörda, och de anklagade andragit allt hvad de gittat till sitt försvar, dömer revolutions-tribunalet dem till döden. (Tilt förste girondisten): Ah, du bleknar, medborgare! Förste girondisten (svigtar på sin stol): Nej, jag dör... jag dör för fäderneslandet ... (Han