Aftonbladet – 6 december 1847, sida 2

Genevieve: Emedan jag inte egde något val, emedan man tvingade mig. Presidenten: Hvem tvingade dig? Genevieve: En man, som hotade mig med döden, om jag inte ville lyda honom. (Hon ser på Dixmer.) — Dixmer (afsides): Ah, jag bedrog mig ...hon vet att jag är här. Presidenten: Men för att undgå den död, hvarmed man hotade dig, trotsade du den, som måste drabba dig i följd af din dom. Genevieve: När jag gaf vika, var stålet riktadt mot mitt bröst; jag böjde mig under våldet. Presidenten: Men hvarföre ropade du inte på bjelp? hvarje rättskaffens medborgare skulle ha försvarat dig .. Genevieve: Ack, herr president, den ende; som kunnat försvara mig, fanns inte tillstädes. Presidenten: Säg oss anstiftarnes namn. Genevieve: Det fins blott en enda. Presidenten: Hvem är han då? Genevieve: Min man. Presidenten: Den till fångknekt förklädde karl, som dödades af gensdarmen Gilbert, och som ropade i sin sista stund: Lefve drottninigen! han var då din man? Genevieve: Nej. Presidenten: Hvem var han då? Genevieve: Ni har hans lik i era händer -..sök att känna igen honom. Presidenten: Din man var då den, som mör ; dade gensdarmen Dufresne och som flydde u i ur fängelset, den, med hvilken du kommit in I Genevicve: Presidenten : Han lefver? Genevieve : Ja, han lefver. Presidenten: Känner du hans tillhåll? Genevieve (ser på Dixmer): Jag känner det. Presidenten: Uppgilf det då.