Aftonbladet – 4 december 1847, sida 1

Genevieve: Ah, Maurice .... öfvergif mig inte; jag äger endast dig i hela verlden. Maurice: Tack, tack, Genevicve! Välan, hör mig då, min älskade! Vi ha inte ett ögonblick att förlora... Jag känner din fina grannlagenhet; det skulle kosta på dig att stanna qvar i Frankrike, inte sant, Genevicve? Genevieve: Ah, det förefaller mig, som om jag i ett främmande land inte mera skulle känna tyngden af mina samvetsqval, som om, jag långt borta härifrån skulle glömma .!.. Maurice: Genevieve, vi skola redan i afton lemna Paris, och om tre dagar lemna FrankIrike. , Ah, jag skall göra allt i verlden, för att se dig, om inte lycklig, åtminstone lugn, stilla .. Lål OSS resa ... nu i afton? på ögonblicket. Genevieve: Ja! men hur skola vi kunna fly? ... Huru lemna Paris? Nu undslipper man inte så lätt september-mördarnes dolkar. Maurice: Genevidve, Gud beskyddar oss. Hör på! Det var just under september-dagarna jag önskade rädda en skolkamrat .... Jag utverkade Allmänna Välfärds-utskottets respass för den olycklige och hans syster. Men i stället för att alhemta. passet hos mig, inslöt han sig i-ett kloster, der han dog. Genevieve: Och detta pass? ... j Maurice (tager upp passet ur sin plånbok): Har jag ännu i behåll. Det är värdt en million, ja, ännu mer; ty det skänker oss lifvet, kärleken, sällheten! Genevieve: Min Gud! Jag tackar dig! Men, Maurice, ingen bör få veta, att vi resa, i