Aftonbladet – 3 december 1847, sida 2

hvilket icke så si!lan sker med arbetaren. Man har nemligen en mesyr med den frie arbetaren, som ej k:n verkställas med fången sz man kan rär man vill vräka den förre från hus och hem, och låta honom med hustru och barn bo i en kolkoja eller i skcgen utan all bjelp; men fången får, af goda skäl, icke vräkas ur fängelset — och det är således klart, att han i alla händelser är bättre lottad än arbetaren, som icke en gång får tak öfver huf: vudet 1). Om vi betrakta saken något närmare, få vi se att egennytian och vårdslösheten å ena sidan och beroendet, framtidslösheten och bränvinet å den andra bringat en mängd arbetare: till en sådan grad af elände, att, det är alldeles: omöjligt att göra något jemförligt och ännu mindre ställa till något sämre inom fängelserna 2). Man har således velat taga samhällets orättvisa och elände till måttstock, för att mäta hvad man bar att göra då man säger sig handla rättvist och i l2garnes andall Jag nekar icke att fångkosten är bättre både som näring och till utseendet och smaken, än den mat, arbetaren vanligen får. Jag kan således berätta, att fångarne numera i sin sommarstat en gång i veckan förplägas med en buljong, som är ganska god. Den kokas på de ben, som bli öfver under veckan. Man kunde väl, för att icke genom en dylik god soppa förleda folket till brott, likasom fortom, kasta bort benen och i stället röra till soppan med t. ex. för 4 skilling mjöl eller gryn; ty något miste fången dock h-; men deriha i moraliskt hänseende så förtriffliga anordning skulle i ekonomiskt hänseende öka dagkostnaden, endast på Långholmen, med 42 rdr 24 sk. bko, eller på halft år med 5325 rår samma mynt. Det är imedlertid ingenting lättare än att få födan sämre. Dertill behöfs icke mera än att i allmänhet låta slottsvsktmästaren taga penningarne och sjelf besörja maibållnirgen — så var det fordom, och fången fick också ganska riktigt merendels dålig mat, hvaremot vaktmästaren blef rik, liksom det händer ännu i denna stund, nemligen att han kommer väl klädd in i ett och snnat fängelse, men deremot efter någon tid sändes nära naken till korrektions-inrättningarne. Saken är faktisk; huru det går till, är dock ännu en hemlighet 3). !) Tidningarne innehålla då och då, fastän långt ifrån icke så ofta som tillfälle erbjudes, berättelse om de arbetande klassernes betryck. Imedlertid är detta dock endast händelser, som hafva fördeJen af att göra effekt; t. ex. att en torpare dör af svält eller en annan med hustru och fem barn blifvit vräkt från torpet (se Nerikes Allehanda) och måste bo i en kolkoja. Förlidet år såg jag sjelf en torparenka med två smärre barn som bodde i en skogslada och kokade den sammantiggda födan ute på marken, sedan hon blifvit vräkt från torpet, och helt nyligen har, på ett större gods, sedan detta öfvergått till annan egare, en torpare, som på sin förre husbondes förord erhå tit publik belöning för de utmärkt vackra och mödosamma odlingar kan verkställt på torpet, blifvit vräkt från samma torp, hvars vackra egor, (för goda åt en torpare) lades tillsammans med herrgårdens. Dylika händelser ega värde för sin romantiska anstrykning, och derföre kommer en och annan såden i dagen; men man tyckes glömma, att man för att göra verklig nytta måste öfvergå till det rent opoetiska; t. ex. torpkontrakter och deras följder; undersökningar om huru det kommer sig att ibland en enda egendom under loppet af 20 år ensam levererat alla de personer, som ligga kommunens fattigvård till Jast, 0. S. V. ) Hr C. Raab, har i sin, i många afseenden förtjenstfulla skrift om statkarlssystemel, sökt avt uppdraga en parallel mellan utspisningen för em statkarl och en fånge; detta har dock skett på ett sätt, som gör all jemförelse omöjlig, om man ej vill åtnöja sig med en blott skenbar. Jag vilk endast anmärka t. ex. att en statkarl med bustru och 3 barn långt ifrån ej är detsamma som ö arbetare, då man t. ex. vet att t. o. m. qvinnor förtära mindre än män (hvilket vid spinnhusstaterna är observeradt); äfven torde få anmärkas, att i vällingen mjöl eller gryn ingå som beståndsdel och ej endast V, jungfru mjölk på stopet;: med ett ord då i ena staten allt är specificeradt och motsvarande en portion för fullväxt person, är i den andra ingen noggrann specifikation och portionen är tagen på höft. Den anförda fångkosten är imedlertid icke efter närvarande stat, och orsaken hvarför jag vågat göra en anmärkniog är den, att jag tror att då man gör paralleller, böra dessa göras så att de gå i jemnbredd och icke peka åt hvar sitt håll. Ännu ett annat misstag torde få rättas, neml. att fången tillåtes sjelf rata sin mat. Det är nemligen endast fängelseföreståndaren, som eger rätt att kassera maten, hvaremot fången eger rättighet att vara utan mat om han ej är hungrig eller för sin del anser maten dålig. Leverantörernes öde är dock ibland något motigt; t. ex. när vederbörande taga sig friheten att kassera ruttet kött, odugliga ärter och fläsk med mask uti (jag bar sjelf sett en sådan händelse) och mera trodde maskarne i fläsket, än leverantörens försäkringar att det var aförsvarlig varan. Det är imedlertid lätt att, då man ej specielt studerat saken, utan får böra ett och annat af personer, som antingen icke veta eller icke vilja veta huru saken egentligen bänger ihop, man kommer att göra misstag. Jag för min del anser också för alldeles oriktigt att på något sätt gynna brottslingen eller betrakta henom endast som en beklagansvärda menniska; men jag tror att han bör ha rättvisa, hvarken mer eller mindre; framför allt om det hevisar sig vara vida dyrare att vara orättvis än vara motsatsen. ?) Man klagar öfver de dryga fångvårdskostnaderna; men man tyckes söka felen der de icke finnas och alldeles förbise dem der de ligga. Besparinse RR RA OR AR AA ra EA FER Eg ständiost förafölla mellan Orestes och Pyuladac-e