Aftonbladet – 3 december 1847, sida 2

ge kost och logis åt chevalier de Maison-Rouge l hvilken just inte är känd för att vara en ifrig republikan. Maurice: Jag förstår dig inte, Lorin. Lorin: Du skall straxt förstå mig. Mins du det der huset vid gatan Saint-Jacques? Maurice: Der vi inte funno någon? Lorin: Nej, vi funno bara ett porträtt. Maurice: Nå, än sen? Lorin: Ett fruntimmersporträtt. Maurice: Vidare! Lorin: Detta fruntimmer var just detsamma, som du förde vid armen på gården till Tempeltornet, och som gaf drottningen nejlikan. Det tycks -bevisa, att du varit eller ännu är en alltför intim vän af fäderneslandets fiender. Se så, se så, blif inte ond, utan tillstå helt enkelt, att du hade relation med de der aristokraterna. Maurice; Välan! må man anklaga och döda mig, så är det förbi! Jag är ledsen vid lifvet, har jag redan sagt dig. Lorin: Men jag är ännu inte nog öfvertygad derom, för att låta dig handla efter dina nycker. För öfrigt, den som nu för tiden dör, måste dö patriot, då du deremot skulle dö aristokrat. Maurice: Ah, du går för långt, min vän! Lorin: Jag skall gå ännu längre; ty jag säger! dig, att om jag blir fullt öfvertygad, att du verkligen är aristokrat ..-. Maurice: Så anger du mig? Lorin: Nej; men jag stänger in dig i en käl-! lare: och låter trumma efter dig. . Sedan sprider jag ut, att aristokraterna, som visste hvad. som ämnats. dem, tagit fast, pinat och låtit dig! svälta ihjel. Skynda dig derföre att åter bli! en god patriot, eller är din afur uppgjord. Maurice: Lorin, jag inser, att du har rätt; men-jaäg drages ovilkorligt ned i åfgrunden; jag står redan vid dess rand ... kan du vredgas på mig, för det att ödet krossar mig? Lorin: Jag vredgas inte, men jag grälar på gdi. Mins du icke, hvilka uppträden, som