Aftonbladet – 3 december 1847, sida 2

OM FÅNGARNES UTSPISNINGS-STAT. Hr doktor C. Wetterbergb, ledamot af fångstyrelsen, har, angående detta ämne, tillsändt Red. nedanstående artikel, som säkert i mer in ett hänseende skall finnas förtjent af uppmärksamhet, dels derföre att den reder en omtvistad fråga, dels derföre att hr W. betraktat ämnet ifrån en mera omfattande synpurkt, än den som afser blotta matlagningen. Det fianes ett slag af filantropi, om ensamt fäster sig vid fattigdom och brott, men som alldeles icke vill höra talas om, alt dessa bafva sina orsaker och att det är dess2, som böra uppsökas och förminskas. Den sysselsätter sig såled2s endest med att plåstra om de yttre skadorna, utan att söka bota den inre sjuklighet i-samhället, hvaraf exanthemet kallas pauperism. Detta slag af filantroper äro goda och barmherliga mot tiggare och brottslingar, men förbise arbetaren, ända tilldess han kan räknas till ett af delarne, och skygga tillbaka, för att ställa sig i bärnad mot den enskilda egoismen cch det lagakraftvunna godtycket, sem i skydd af obestämda lagar, och till följe af en tro på skräcksystemets nödvändighet, ej så sällan drifver sitt spel med folkets obercende och moraliska integritet. Mot denna afart af filantropi her den 2allmänna röttskänslan börjat att afgilva sin protest; men det tyckes som man å begge sidor ej så noga visste hvarom frågan är, och som vanligt har den ena öfverdriften framtvingat en annan. Då opinionens pendel en gång är satt i rörelse, svänger han alltid lika mycket öfver åt begge sidor om den punkt, der han en gång skall komma i hvila. Imedlertid kan af dessa diskussioner, som måste fortgå tilldess något resultat vunnits, icke annat än något rätt, godt och sant komma; det är derföre väl att de en gång börjat. Frågsn om matbållningen inom fångvårdsanstalterna bar således blifvit ett föremål för den allmänna uppmärksamheter, och då undertecknad specielt i denna fråga är i tillfälle att gifva några upplysningar, torde äfven dessa få ett rum bland bandlingarna. R:kets Ständers revisorer hafva nemligen vid 4843 års (nu ändrade) utspisningsstat vid Långbolmen anmärkt, att den var ,bättre än den, som bestås soldaten under tig cch marchp. Denna uppgift är hlott i ett enda afseende i behof af rättelse, nemligen derutinnan, att soldaten under tåg och meret har nära dubbelt mera, än arbetsfången på Långholmen. Soldaten har nemligen 43 sk. 6 rst. banko i dagtraktamente, hvaremot dagportionen för fången kostar 7 sk. 4 rst. samma mynt. Om således soldaten, detta oaktadt, verkligen har sämre, ir det troligt, antingen att han super upp öfverskottet eller att hans rätt ganska illa bevakas eller också att folket bemma, af den inIvarterade soldaten, tar dubbelt mera för sin vara, än då den säljes på Stockholms torg, der jeverantören köper den. Det gifna är, att saken ål ännu något närmare att revideras. Då man deremot fortsätter anmärkningen dermed, att fången har bättre än den fattige arbetarcn, är det ett factom, som på kortaste vägen bevisas dermed att han icke svälter ibjel,