Aftonbladet – 2 december 1847, sida 2

— Mademoiselle Jenny Lind bar anmodat edaktionen, att i Aftonbladet meddela nedantående adress ifrån hen:e tull publiken innan scn upptrider i morgondagens representation å en Kungliga teatern. Man finner deraf, att len illustra konstnirinninv, hos hvilken vår scen edan förut står i stora förbindelser ej blott för le pjutningar hennes uppträdande framför niåsot annat skänkt publiken, utan också till cn ganska hufvudssiklig del för den lyftning och unseecde, som den dramaticke konstnärn på sednare tiden vunnit i umgingeslifvet, ämnar sifva cen ett ytterligare och för framtiden varsktgt minno genom ansliende af de inkomster, sera hon under denna säsong hade haft att påkna, till en fond, hvars ädla och vackra bestamimelse närmare finnes utvecklad i sjeliva idressen. Detta värdiga bruk af dem framgång och lycka, som tillfallit Jenny Lind i så sällsynt måst och som äro ett verk till större delen at hennes egen förtjenst, emedan de icke bade vunnits utan en ovanlig förening af en fest karakier och ett brinnande nit för sitt höga mål, med de stora paurgåfvorna, skall visserligen om möjligt ännu mer öka den lifliga önan all återse henne på den scen, hvarifrin on först utgåsl — att höra denna Regements Doicer,, när hon med sin oefterhärmliga tjusnygsförmåga sjunger: jag är vid det tjugundra Den insända skriften följer här nedan: Då jag, efter mer än tvenne års förlopp, åter har den glädjen att uppträda på den fosterländka scenen, känner mitt hjeria ett behof ali 3 den vördade a!lmänhet, som alliifrån mina örsta steg på Konstens hana omfattat mig med så mycken ynnest, utbedja mig fortfarandet ai samma dyrbara välvija äfven för de sceniska framstöllni Cervid jag nu kommer att upprida. Jag eger dertili en särskild anledning, om jag vördsamt anhåller att få öfverlemna till den upply:ta allminhetens bebjertende, då j:g på samma gång anser mig böra meddela upplysvirg om o:s ken till den prisförhöjning, som komer att ega rum vid de representauoner, uti hvilka jag deltager. Min hfligaste önskan är att kunna bereda den fosterlencska konsten något varaktisare gogn, något minne, som kunde öfverlefva de fykt ga stunderrna cf mitt uppträdande, och att genom grundläggandet af en bildningsanstalt, der vnga telningar skulle invigas åt konsten och dygden i förening, förbereda åt mina lundsmän den högre npjutningens glädje äfven för de tider, då mina egna bemödanden lingesedan up; hört. Sell från min barndom vittne tullde försakelser och de pröfningar, dem nödens barn ega all bekörepa på denna bra, som mer så många törnen bland rosorna, skulle jag skatta sisom den skönaste vinst af sångens gålva, om j:g dermed kunde bidraga ati ät dessa af nawuren gynnade, men af lyckan vanlotiade, bereda en sorgfri och lättad utveckling af deras enlag och cn bidning, lika moraliskt aktningsvärd, som konstnärlist utmärkt. Af derna enledning har jag bestämt hela den mig tillfaliande andel af de represenatationer, i hvita jag uppträder, till grundande afen fond, hvars afkastning kommer att användas till en uppfost;singsanstalt för medellösa barn, hvilka, med utmärkta anlag för scenen, sakna den omvårdnad af förädrar eller cnhörige, bvarförutan de i sedligt och konstnärligt bänseerde kunna antingen gå förlorade eller icke upphinna den bögre utveckling, hvartill deras anlag guva förhoppnicg. De inflytande medien komma att emottages och förvaltas altvenne dertill utsedda gode män, intill dess summans storlek medgiler alt räntan användes för det sfseada ändeamålet. Ailmänheiens öfverseende godhet, som städ.e uppmuntrat mixa bemödanden för konster, skall — jag wvåg:r hoppas det — äfven följa mig då dessa bemödanden egnas åt en stiftelse, hvere framoåns hör eva värda för hvsria vän