VIC 1044 als TIKSVAR . 12,24 0,000 PUT ,y HditTuULS på denna korta tidrymd en tillökning af öfver 2 !, millioner rdr uti årfö;a utgifter, under hvilken tid penningevärdet, till följd af realisationen, likväl varit oförändradt. Väl vore, om landets välstånd hade blifvit ökadt uti samma progression! Men till slut och förnämligast ville jag fästa uppmärksamheten vid de äskade tilfälhkga eller exira anslagen, samt de tillgångar, som derföre blifvit tagna i beräkning. Härvid ville jag först ocb främst vördsamt hemställa, om icke den s. k. extra statsregleringen en gång kunde upphöra, åtminstone i sitt närvarande skick. De extra anslag, som pröfvas nödiga och skola utgå under 3:ne år med !; om året, äro ju lika permanenta som de ordinarie, ty de fortgå alltid till nästa riksdag. De kunna ju alltså intagas under behöriga titlar i den ordinarie statsregleringen, som icke heller har mera beständighet, än att den vid nästa riksdag skall omgöras. Härigenom kunde åtskilliga olägenheter undvikas: alla statsbehofven pröfvas liktidigt och på en gång, och man fick en lättare och enklare öfversigt öfver samtlige statsutgifternas verkliga belopp för hvarje år. Summan af de extra eller tillfälliga anslag, som pu äskas utöfver den ordinarie riksstaten, uppgår till ej mindre än 3,663,975 rdr, af hvilka en del begäres blott för en gång, en del skall utgå med 1, om året, men dock hela summan utgå under 3 år eller till nästa riksdag. Såsom tillgångar härtill anvisas 41:o bankovinsten för 1845, 46 och 47, som beräknas till 4,100,000 rdr om året och således tillsammans 3,300,009 rdr; 2:0 af salpeterforden skulle tagas 300,000 rdr, och 3:0 af sko jeplun:eringskassan 66,666: 32. Hvad sal!peterfonden angår, så torde det förtjena en ytterligare noggrann pröfning, huruvida det icke vore gagneligt för landet att åter höja kronopriset på salpeter från ö rdr eller 5: 32. per 1, som det nu lärer vara, till sitt förra pris 6: 32. eller 7 rår per 18, för att underbjelpa en inhemsk landtmannanäring, som håller på att aftyna och icke kan med inom landet tillverkad salneter fylla kronans behof. Och om sådant anses ändamålsenligt, så blir fråga om ej salpeterfonden, fastän den uppgår till betydligt belopp, erfordras till sitt egentliga ändamål, hvarifrån den väl kanske, hvarken till större eller mindre del någonsin bordt blifva dragen. — Detsamma gäller äfven i viss mån om sko; splanteringskassan, hvars tillgångar torde erfordras för det ändamål hvartill den blifvit bildad, eiler för ett annat dermed i: nära förbundet; ty när några inkomster för ekeskogslösen snart icke mera äro att påräkna, torde ekeplanteringarne behöfva allt hvad skogsplanteringskassan kan aflåta, så vida man har något alivar medi: den meningen, att inom landet skall blifva tillgång pål: nödigt ekvirke för flottans behof; och serdeles beböfves denna fond, om man möjligen skulle finna planteringen på Wisingsö icke vara tillfyllestgörande för ändamålet. Den redan samlade och till innevarande års slut ingående bankovinsten är dock den hufvudsakligaste tillgång, hvarpå anvisningen blifvit gifven för de stora anslagen på extra stat. Och härvid ber jag att få fästa uppmärksamheten på följande omständigheter. 4:0 Bankovinsten uppgår för år 1845 till 4,289,724 rdr, för år 4846 till 4,247,362 rdr, och den blir ännu mindre för 1847, samt måste otvifvelaktigt ytterligare minskas i samma mån, som privatbanker och hypotheksföreningar utvidga sin vVerksamhet, hvarigenom de utan tvifvel komma att upptaga alla redbara låntagare, och riksbanken får nöja sig med de osäkre och i sin hemort mindre betrodde, hvarigenom förluster ännu mera skola uppkomma, eller också en större eller mindre del af de till utlåning i diskontväg afsatte fonder blifva obegagnad. 2:0 Vid sista riksdag blef af ständerna beslutadt, att bankovinsten för dessa 3:ne åren 1845, 46 och 47 skulle: reserveras för bankens ändamål, och sådant afseende beslutades äfven af ständerna, att berörde vinst skulle användas, i den mån den inflyter, till uppköp af säkra räntebärande papper, hvilket beslut igentinnes i 229 af nu gällande bankoreglemente. Att sådant också verkligen skett och att banken innehar säkra, räntebärande obligationer till ett ganska betydligt belopp, kommer revisorernas äfvensorna bankofullmägtiges berättelse om bankoverket att utvisa. Häraf torde klarligen inses, att bankovinsten ingalunda, såsom iden Kongl. propositionen synes vara antydt, blifvit undandragen den allmänna rörelsen; utan att den antingen på ofvannämnde sätt eller i annan väg åter utgår, och således visserligen icke skrinlägges i banken. 3:0 Att riksbanken, med afseende på dess första och hufvudsakliga bestämmelse — mynlvärdetls upprätthållande. för närvarande befinner sig i den fördelaktigaste ställning, är ganska lyckligt. Et klokt och nitiskt begagnande af gynnsamma handelskonjunkturer under de sista 5:ne åren, dels genom direkt uppköp af silfver, dels förmedelst den förr så mycket motsagda och klandrade operationen att, vid och under paricours, köpa vexlar, (som äfven blifvit ganska ändamålsenligt använd), har åstadkommit det förmånliga resultatet, att bankens metalliska valuta, som vid realisationens början d. 4 Oktober 1834 var 47,576,957 rdr bko, d. 4 sistl. September appgick till 20,427,069 rdr bko, samt lärer sedermera ytterligare blifvit ökad, så att den i dessa dagar utgör omkring 22 millioner riksdaler banko, eller 8,250,000 rdr specie i silfver. Men ehuru förgelaktigt detta är, så bör man icke glömma huru betänklig bankens belägenhet var 1843 och 1844. Metalliska valutan hade nemligen så blifvit medtagen, att d. 34 December 4843 utgjorde den endast 7,892,326 rdr banko. Vid den föregående bankorevisionen om hösten sistnämnde år förekommo många bekymmersamma öfverläggningar, hvilka utvägar skulle vidtagas för att förstärka densemma. Men under dåvarande kopjunkturer fans knappt något innat verksamt medel än sedelindragning, hvilken iter skulle förvärra det onda i landet, hvarest en allmän penningebrist öfverklagades, aldra mest i de provinser, som voro välsign:de med privatbanker, medan äfven dessa minskade sin lånerörelse. Riksbanken vågade icke öka sin sedelutgifoing, emedan man fruktade att den möjligen skulle nödgas göra Pn Py bankrutt, och vid början af 1844 års riksdag väcktes i bondeståndet motioner, att silfverutvexlinsen till utförsel genast skulle upphöra. Så onda tiler kunna snart komma åter. Den stundom frukade, stundom förlöjligade bandelsbalansen kan snart iter luta till vår nachdel, och då behöfver banken Ht hvad den i goda tider kunnat samla. Att tro let härigesom bankens vinst dreages utur allmänna örelsen, är, såsom förut blifvit anmärkt, en oriktig öreställning. Genom vexelköp och indragning af ilfver ökas sedelstocken: det är genom silfrets utagning ur banken och dess utförsel, som rörelsekasjtalet minskas. j Al (Slutet följer.) ee or Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, angående statsverkets tillstånd och behof. Gifven Stockholms slott den 12 November 1817. (Forts. fr. gårdagsbl.) Sedan ingeniören J. Wahlberg under fleråriga esor i Söira Afrika gjort rika samlingar af natualier och erbiudit dem till inköp för natur-mucej ;a