Aftonbladet – 2 december 1847, sida 2

Maurice: Ja, du finner det kanske besynnerligt, men jag svär vid min själ, alt jag är ledsen vid lifvet! (Han sätter sig.) Lorin: Aha, du är oense med din älskarinna, då blir man melankolisk ... se så, min vackre Amadis, blif åter man och sedan åter medborgare ... och kom nu med baral. Maurice: Nej. . Lorin: Du störtar dig, Maurice. Maurice: Välan, jag störtar mig... Hvem säger dig för öfrigt, att chevalier de MaisonRouge verkligen är hufvudman för sammansvärjningen med källarhvalfvet? s Lorin: Det förmodar man. Maurice: Ah, du handlar blott på grund af förmodän? Lorin: För mig utgör den visshet. Maurice: Hvem säger dig, att det verkligen fins ett sådant der hvalf? Lorin: Jo, det fins. Jag har sett det med egna ögon, jag har gått igenom det... det sträckte sig ifrån marketenteriet, ända fram till ett hus vid gatan de la Corderie, M 44 eller 16, jag mins inte rätt hvilketdera. Mawrice: Nå, hvarföre arresterar man då inte dem, som bo i detta hus? Lorin: Det hade man gjort, om man inte funnit huset alldeles folktomt. Maurice: Men det hade väl ändå någon ägare? Lorin: Ja, en splitier ny ägare; honom skall jag just nu arrestera, och jag delar den hedern med dig. Maurice: Husets nye ägare är då chevalier de Maison-Rouge ?