Aftonbladet – 1 december 1847, sida 3

OM DEN DÖDA TORPAREN UNDER HAGBY yr GÅRD. Ef (Foris fr. Måndagsbl.) Någon betalning för arbet; är honom således icke nekad, utan hade han i stället under de 24 veckorna uti spanmål, sill och penningar uttagit 27 rdr 43 sk. rgs utöfver hvad han genom extra arbete förtjent, oaktadt han för samma tid var skyldig 46 ordin. dagsverken. Om Erik Ersson verkligen hade dött af svält, hvilket med den behandling honom efter berättelse vederfarits, (och hvarom upplysning måhända kunnat vinnas, derest men — i stället att, såsom sockennämden, i protokollet intaga löst och, såsom jag förnummit, osannt prat af enkan, om hvad personer, som icke voro tillstädes, kunde intyga. och origtigt införa rusthållaren Jan Anderssons i Uddnäs berättelse om hvad denne hört torparen Linde yttra, och som omförmäles uti den i måndags införda bilagan, liit. A — velat ärligen söka kunskap om förhållandet, af Linde cch andra) väl kan vara möjligt, ehuru ett till innehållet omöjligt och till formen olagligt Jäkareutlåtande bär icke kan åberopas, så är skulden dertill icke lusbordins, emedan denne icke nekat korom hans ar betsförtjenst, d. v. s. betalning för förrättadt arbete. : Erik Ersson har således, vare sig af svält cMer annan orsak, dött, de starka anledningarne oaktade, icke för det husbonden nekat konom kans arb.teförterst. Qv. e pr. . Hvad angår frågan om Eiik Ersson verkligen dött of svält, så innehåller länsmannens rapport en enda uppgift af ct berisadt och af ojäfviga personer intygadt faktum angående Erik Erssons tillstånd af svältande; hvaremot allt annat, som derom uppgilvils, är antingen löst prat eller uppgifter af jäfvig person. Men detta faktum är försvasande för repportens hufvudinsinuation. Det erkännes nemligen, att, när Ersson träffades död, han hade bredvid sig en korg med smutron). H sigt med bärplock n må bafva Y I beldst, så är det ! fysiskt omöjligt, su har nat lemna bären oförtärda, i fall han varit så plågad af hunger, som hvar och en måste vara, hvilken är på punkten att dö af svält. Visserligen kunde icke -bären mätta honom särdeles; men hade han varit i en sådan nöd, som den om honom insinuerade, så skulle han icke hafva kunnat underlåta att åtminstone med dem försöka stilla sin plåga. Men — säger lönsmannen (Ae 256), att Erik Ersson dött ar sv lärer tntet fvifveln uppstå, så VÄänse pror 7 dekor Sommeli, af