Aftonbladet – 1 december 1847, sida 3

Il AIILIU UUAA UVIASARLUvV, DVI DHMUIE SMER MU9 UL sörande beviset för länsmannens insinuation: Det ar icke förut blifvit framlagdt, utan blott åberovadt. Jag framlägger det här nedan (Litt. C.), och kall sedan tillse, huru länge det kan fortfara att vara gällande. Såsom en upplysande bilaga hosogar jag ett annat, men under edsförpligtelse afpifvet, betyg af två bland de personer, som, utom rerr doktorn och länsmannaen, voro vid besigtningen närvårande (Litt. D)). å A ) Litt. C. Genom ordres från Konungens resp. Befallnipgshafvande i Stockholms län af d.47 Aug., anmodad att anställa medicolegal besigtning och obduktion å torparen Erik Erssons från H geby ägor döda kropp, inställde sig undertecknade vid Almunge församlings sockenstuga den 21 samma månad, då, i närvaro af herr expeditionskronofogden Almqvist, nämnde förrättning företogs och dervid fördes följande Protokoll. Herr expeditionskronofogden upplyser nu muntligen samma förhållande, som dess ifrån Konungens Befaliningshafvande till mig remitterade, ! rapport innehåller, nämligen, att Erik Ersson, som . för 3:n2 veckor icke skall hafvit uti huset någotl. födoämne för sig jomte hustru och trenne barn,! söndagen den 8 dennes bortgått för att plocka bär! i skogen, för hvilket ändamål han medtagit en korg. Då han hvarken på den eller påföljande dagen återkommit, hade efterspaningar blifvit anställda, till följd af hvilka han dock först freda1 gen den 43 påträffades uti ena hege, ungefär s! mil från sitt hem, liggande död framstupa, medi armarne under hufvudet. Den förr omnämnda korgen hade stått bredvid honom, innehållande en del numera förtorkade bär. Ytterligare upplyses, att Erik Ersson äfven under förra året lidit brist på lifsmedel, till hvars afhjelpande han skall tillgripit snatteri, särdeles uti angränsande socknar, och af sådan orsak blifvit dömd till undergående af vatten och brödstraft. ! Under sednare tiden har han varit så kraftlös, alt han under sitt arbete stundom ikullfalliit, och då han sofvit, hafva klara svullnader befunnits under ögonen vid uppvaknandet. Vid herr expeditionskronofogdens besigtnirg å den döda kroppen hade den redan då befunnits vara af röta upplöst. Den döda kroppen var inlegd uti en kista och nedsatt uti en graf på kyrkogården. Vid öppnandet af kistan förmärktes föga af den stinkande lukt, som vanligen åtföljer mycket förruttnade kroppar, endast en stark, nära nog ren, amoniakalisk ånga. Då ett kläde, som var svept omkring hufvudet, borttogs, befanns detta sednare fullkomligt fritt från alla spår till mjuka delar, till och med ligamenterna, som förena hufvudskålen med underkäken och halskotorna, så att hvarie del föll särskildt. På huvudskålen syntes icke nigra spår till under lifstiden erhållna skador. Samma fulländning hade förruttnelsen ernått på de öfriga mjuka delarne, de som voro qvar, hvaribland egentlig n kan räknas tarmkanalen, voro uti en gelteaktig massa, på extremiteterna fanns ej heiler annat än biotta benen, med undantag af vensira foten och en liten del af skenbenet på samma sida. Som ofvan. N. J. Sommelius. Proy.-läkare. Undertecknad, som å tjenstens vägnar närvarit vid den å aflidne torparen Erik Ersson från Turtorp under Hagby denna deg förrättade besigtping, får härigenom intyga sannfärdigheten utaf det i förestående protokoll uppgifae förhållande med den döda kroppens fullkomliga upplösning, äfvensom öfriga uppgifter. Almunge scckenstuga den 21 Augusti 1847. G. Almqvist. Då det ofvanbeskrifne och vitsordade förhållandet med qvarlefvorna af torparen Erik Erssons döda kropp icke lemnat rum för någon fullständig besigtning; så kan icke heller några bestämda resultater, till grund för omdöme om hans dödssätt, derutaf dragas. Det enda utlåtande jag anser mig härpå kunna grunda är, att icke något våld å hans hufvudskål synes begånget, äfvensom att den så utomordentligen hastigt fulländade förvandlicgen af de mjuka delarne i sin mån lemnar någon sannolikhet åt den yttrade förmodan, att mannen dött af långsam svält, då sådane kroppar hastigare än andra öfvergå till förruttnelse. Norrtelge den 23 Augusti 1847. N. J. Sommelius, Prov.-läkare. Vidimereas. Stockholms Jandskansli d. 29 Okt. 41847. Ex officio SoL, L. Kin mansson. ) Litt. D. En lördag efter medlet af Sept., före middagen, hade vi underteknade, tillika med Olof Persson i Krogtorp, som af sjukdom är hindred awt nu infinna sig, efter budning från Hagby gård infunnit oss på Almunge kyrkogård. Sednare på förmiddagen, klockan omkring 40, ankem fjerdingsmannen Boivie och tillsade oss, att ur grafven upptaga den kista, hvari torparen Erik Erssons i Turtorp döda kropp var lagd, och bära den in uti den så kallade materialboden på kyrkogården. — Något derefter ankommo doktorn och kronolänsmannen. Doktorn yttrade efter framkomsten till kistan, att lukten var för sträng och att kistan skulle bäras ut på kyrkogården, hvilket skedde, och tillsade oss, att skaffa ett ämbar tjära och värma stenar och lägga deri, för att röka. Detta gjordes af mig, Olof Persson, och af Krogtorparen. Tjärämbaret ställdes invid kistan. Dereiter sade doktorn: var god och tag af iocket. Detta verkställdes af mig, Claes Claesson. Då locket aflyftades, framkom ännu starkare lukt. Allt inuti kistan syntes kolsvart. Vid åsynen af kroppen yttrade doktorn: Här få vingen glädj.. Derefter aftog doktorn ett skynke, som var omkring hufvudet, och tillkallade en honom medföljande dräng, som ber en låda med instrumenter uti, och tog ur lådan ett instrument. Då han fått detta, fattade han med fingren i bägge ögonhålen och upplyftade hufvudskålen. Hekan och det öfriga var qvar. På hufvudskålen skrapade han med instrumentet, så att benet blef bart, och sade: Å:minstone år hufvudskålen heln. Derefter tog doktorn på västen, men öppnade icke den, utan sade: här är intet alt sex. Lukten var stark och svart vätska öfverallt och maskar krälade nedantill kring ben och föttar. Derefter sade han: lögg på locket; jag kan irgerting göra; och bortgick under det han yttrada: Det kär var icke mycket att resa en 12 mils väg för Derefter påsatte vi locket och nedsänkte kistan i grafven och pålade en planka och derofranpå granris. Doktorn och länsmannen gingo upp i klockaregården, der jag, Claes Claesson, såg doktorn sysselsatt med att skrifva. Att ofyanstående sålunda tillgått, det intyga vi under edelig förbindelse. Stockholm den 23 Nov. 4847. Clas Classon Olof Persson (bomärke) i Krogskol. i Rosendal. Att torparen Claes Claesson i Krogbol och Olof Persean i Rasardal undor Haohv ord I vår cam