Aftonbladet – 1 december 1847, sida 2

gares 1 penningevåg åt kunghga primsar, har visat sig deraf, att kamrarna två gånger afslagit Regeringens försök att få en -åkallad dotation eller serskildt anslog åt ktertigen af Nemovrs, Konungens nu lefvande äldsta son. Vi medhunno ej nämna i den kortare notisen i lördagsbladet öfver förevarande debatt, att anslagstillökningen för H. EK. H. Kronprinsen fick ännu en förespråkare uti friherre Hermelin, August Söderling, hvilken bland annat synnerligen lade vigt på den omständigheten, att H. K. H. bebölver resa och se sig om i främmande länder, och måste hafva dertill nödiga medel. Detta var nu ett skäl, som ej finnes anfördt i den kungliga propositionen; der såsom anledning till den begärda förhöjningen endast åberopas stt H. K. H. nu är vid den ålder, att ban beböfver egen hofhållning. Det komrser nu an på, hvilketdera af dessa skäl är det starkaste, eller huruv:da båda tillssmmans kunna anses fullt nöjaktiga. En och annan skall kanhända finna det mindre grann— laga, att dröja längre vid detta kopitel, och i synnerhet att vi tillåtit oss en smula skämt öfver hr ven Hartmansdorffs sentimentala retorik. Men hufvudfrågan måste alliid blifva, kvad som år rätt i sak. Skulle ru gitiga anledningar finnas att invända något mot det begärda förhöjningsbeloppet, så måste det i främsta rummet vara pressens pligt, att ej af fruktan alt för ögonblicket göra sig oangcnäm, rygga tillbaka för att uttala dem. S2 här derföre i korthet vår mening. Det synes oss billigt, att H. KE. H. Kronprinsen erhåller en förhöjning i sitt anslsg, äfven med afseende derpå, att Konungen har flere söner, och icke för dem begärt något serskildt underhå!l. Men vi tro å andra sidan, att 30,000 rdr banko borde kunna vara tillräckligt. Det är en rätt vacker summa, ungefir lika mycket som ella konseljens ledamöter ti lsammans bafva, och förslår redan till en liten bobållning, isynnerhet som det ej kommer i fråga, att en Kronprins behöfver eller bör lägga af något för att samla sig privatförmögenhet, och en stor hofhållning synes vara öfverflödig, till och med icke att önska. Det kan icke heller vara utan sin vigt, att en ännu så ung Prins får göra något afseende på att ekonomiser2. Nödvändigheten att under on tid, då H. K. H. hufvudsakligen lefver ett privstlif, någon gång behöfva neka sig en fantasi i afseende på lyx eller stat, utan att sådant behöfver gå till njugghet, skall alstra en vana att lägga hand på sig sjelf, hvilken i framtiden rsåsie bära helsosamma frukter, när H. K. H. en gng öfvertager regeringsbördan; och denna synpunkt, som kunde kallas den politisk2, är icke den minst vigtiga. Då konung Carl Joban tom hit såsom Kronprins, fick han ej mer än 60,030 rår banko; ivarföre skulle då bans sonson beböfva mera? Det är väl sannt att det begärda anslaget nu icke är större, än hvad nuvarande HL. M. Konungen såsom Kronprins erhöll år 1823, om vi ej minnas orätt. Men dervid är att anmärka att den sistnämnde höge personen då förmälde si. Om nu H. EK. H. Kronprinsen Carl förmäler sig, är man väl då viss på, att icke en ytterligare tillökning kommer att sättas i fråga? Bessutom var konung Oscar då såsom Prins enda barnet i kungsfamiljen, några u:igilter för flere kunde då ej komma i fråga. Nu deremot;, om efter rågra år, en eller flere af de öfriga kungliga Prinsarne komma att gifta sig, hvilka alla, likasom Kronprinsen, äro väl uppfostrade, bildade unge rcän, som äga allas tilgfvenhet, kunna väl Rikets Ständer då neka, att äfven gifva dem något apanzge, och är det icke skäl att taga sådant i betraktande på för hand, för att ej göra första bufvudtiteln alltför dryg, belst då hvad till sådana ändamål en gång gifves aldrig sedan kan nedsättas? Betröffande friherre Hermelins argument angående behofvet att resa, så voro detsamma uten tvifvel giltigt, orm en kunglig person kunde resa på samma sätt som en privat person och stude a främmende nationers seder och inrättningar. Men då kunna äfven 30,000 rdr om året räcka. Beklagligen kommer kungliga Prinsars erfarenhet vid sådana tilifillen likväl i anseende till den ständiga etikett ivarmed de omgifvas, sällan att sträcka sig längre än öfver hofsalongern:s och militärrevyernss synkrets, och med de politiska principer, som äro rådande i de främmande furstliga hofven, kan man till och med knappt vänta, att några för folken serdeles helsosamrma åsigter på sådana resor inbemtss. Hans Maj:t Konungen har blott gjort en egentlig utländsk resa på några månader före sin förmilning, och är Lkväl mera bildad, än troligen de fleste monarker i Europa; ja! ehuru vi anse att det närvarande regeringssystemet visserligen icke på långt nir fullt tillfredsställande uppfattat allmänna tänkesättets och landets behof i politiskt hönseende, och att en förändring häruti bestämdt tarfvac, så skulle vi i alla fall i afseende på regentens personliga värde ieke vilja byta med något annat land. Mycket kunde önnu tilläggas, om vi ville kasta en blick uti de nedersta rcgionerna af samhöllet, och uppdraga några taftor sf tillståndet med den delen af rikets barn,, till ett motstycke mot herr von Hartmansdo:ffs exempel af Les enfans de la Frances. Men vår mening är icke att missbruka öpmnet. Vi återkomma således blott till det spörsmålet, om det här förut anförda är sannt eller icke? Det är hufvudfrågan. Det är svaret derpå, och icke endast lätt bestådda tillgifvenhetskänslor på det allmännas bekostnad, sora bör utgöra ledningen för omdömet öfver den ifrågavarande punkten. botstokrinnlinkirn TS Sr rr— STÄLLNINGEN VID RIKSDAGENS ÖPPNANDE. Ut4 Augsburger Allgsm. Zeitupg förekommer en korres; ondars-srtike! med sunetoren tt