Uv IIHNOJUULLTI IV1 UVIG SUM? ff SM bar än verklig, ty på de sednare åren har ali-! männa öfvertygelsen om reformens nödvändighet ögonskenligt tilltagit. Vore dettx icke klart, så skulle det redan bevisas af den omständigheten, att vid hvarje ny riks2ag de represen-! tanter ånyo inväljas, som afgjordast uttala sig! för en genomgripande grundlagsförändring i detta fall; likasom också reforssens vänner för hvar riksdag ökat sig. Derföre anser man det förnämsta steget till förbättring: upphäfvandet! af adelns sjelfskrifvenhet och representa!ionens fördelande på tvenne kamrar, vara utom all fråga, få mycket också tankarne för öfrigt mi! vara delade öfver detaljbestämm-Isen. Ty värr har saken komm t derhän, att Regeringen kan sigas nära nog tvungen ait uppträda med et: förslag, och kkväl, bunden genom sina föregåenden, ej rätt väl kan göra det. Borgareoch Bond: ståaden äro, med en ull enstässmigh t gränsande pluralitet, för en reforra; i Presteståndet och Adeln, åter, är flertalet deremwot, oaktadt reformsaken här räknar sina varmaste vänner. Sålunda stå två stånd mot två, och Regeringen måste gifva utslaget; hon inåste, emedan hon styr riddarhusets flertal, och man gifver heane skulden, om deita visar sig motsträfvigt. Häri ligger det moraliska tvånget för Regeringen; men mini:terea består af personer, som uppvuxit under garala reyimen, och är innerligt förbrödrad med riddarhusei; hvarföre en ministerförändring nästan oundvikligen måste förutgå, innan ett allvarligt steg kan göras. Men härom förljudes ingenting, ehuru statsrådet O. I. Fåhrei afgång och utbyte imot broåren, f. d. departements-chefen i tullverket, flera gånger väckt förmodan, att en stor meningsstridighet eger rum i konseljens inre. Påfallande är också den bitterhet, hvarmed det koncservativa partiet yttrar sig öfver Regeringen, mera i enskilda kretsar än i tidningarne. Grunden härtill är väl ingen annan, än att Regeringen i allmänhet tänker lika med de konservativa; men icke har lust, att onyttigtvis bryta med den offentliga meningen, som a gjordt är för en reform. ÖOivertygelsen, att Konungen inser, att det ej så kan fo:tfara, och att man slutligen mås e gifva vika för den offentliga meningens makt, gifver oppositionen en mildhet i tonen, vida skild från den bit:crhet, som herrskade under den förra regeringen. Men huru mycket än klokhet och konsiderationer på båda sidoraa må mildra uttryckssätte:, blir saken ändå alitid densamma: Bsirgareoch Bondeståndens flertal skall fordra en reform: en zaktningsvärd minoritet bland Adel och Prester skall försvara den; och det beror således: väsendtligen på kronan huru länge det ovissa tillståndet skall fortfara. Man tror sig med mycken bestämdhet kunna hoppas, att Konungen, och till cch med hans nuvarande statsråd, måste komma på helt andra tankar vid erfarandet af den bestämdhet och det allvar, hvarmed reformens vänner rustat sig och beslutit att uppträda; ty efter riksdagens öppnande torde mången hittills närd illusion försvinna; desto mera som man snart måste korama till insecnde af att de oundvikliga, praktiska förbättringarna, hvaribland jag sätter skattejemkningen högst, skall stöta på oberäkneliga hinder under närvarande representation. Konungen har med synnerlig förkärlek låtit bearbeta detta ämne; och om man häruti stöter på motstånd, så torde hastigt den öfvertygslsen tränga sig på honom, att man på iutet sätt kan komma framåt med närvarande riddarhus. Men om denna öfvertygelse mognar, då torde också snart derefter det beslut mogna, att ställa sig i spetsen för reformer, och icke öfverlemna saken åt slumpen, eller, rättare sagdt, åt böndernes hårdare händer; ty dessa skola denna gång uppträda på det afgjordaste, det kan man lätt förutse af Hans Janssons reservation emot kommitteförslaget. Denna böndernas öfvervigt ligger dels i detta stånds betydelse i landet öfverhufvud, dels i den omständigheten, att en af reformens förnämsta försvarare i borgareståndet, br Petr6, denna gång genom en besynnerlig och blott af närvarande valsätt förklarlig omständighet icke nu blir ledamot af riksdagen. : Under närvarande klassvalssystem, välja bruksdistrikten sina representanter särskildt. De röstandes antal i första bruksdistriktet steg till nio; och dessa representerade tillsammans ett produktionsvärde af 356,000 rdr, hvaraf hr Petre sjelf besitter mera än hälften; han kunde således icke utses, med miadre han valde sig sjelf, e:ler nedlade sin röst, hvilket skulle hafva gått ut på detsamma. Han röstade nu på hr Östberg; under det han sjelf genom de öfriges vota endast bekom röster för 492,000 rdr — ty i detta befängda va!system gäller penningen, men icke m-nniskan. Sålunda måste hr Petrå antingen låta det om sig sägas, att han voterat på sig sjelf, eller alsäga sig äran att blifva riksdagsman. Saken stod visserligen att hjelpa; och man har derföre letat efter hvarjehanda förklaringsgrunder hvarföre hr Petrå ej undvek denna utgång. Den mest påfallande förklaring är, att hr Petrå skulle fått en vink från Konungens sida, att man ville kalla honom till statsråd; och detta skulle i och för sig hafva utgjort en kraftig systemförändring. Huru än dermed må förhålla sig, skall hans uteblifvande lemna en lucka i borgareståndet, som ej är lätt att fylla, emedan väl knappast någon i detta stånd har en sådan energi, eller njuter af ett så långvarigt anseende. Redan under förra riksdagen vände sig den offentliga meningen allt mera till det kraftfulla och med större enhet uppträdande bondeståndet; och detta torde ännu mer blifva händelsen vid instundande riksmöte. Detta skall regeringen tvifvelsutan betänka; ty om bondeståndet framstår och förklarar att det utgör nationen, så torde det möta mindre svårighet och motstånd, än dat franska tredje ståndet erfor 4789 vid sin förklaring af enahanda art. Men sådana utomordentliga steg behöfvas icke; ty Konungen känner szkernas tillstånd i landet allt för väl. Ni ser af denna skildring, att en konseljförändring under närvarande omständigheter är detsamma som en total systemförändring; och hvarje tecken till en sådan bör således tagas ad notam. nn NEN — Schweiziska kriget och Fransmännens konung. En korrespondent till Engelska tidningen The Thimes berättar följande rätt kuriösa anekdot rörande Frankrikes roll i de nuvarande Schweiziska PE —. 4 dr oas HÄ haggam xo)