Aftonbladet – 29 november 1847, sida 3

OM DEN BÖDA TORPAREN UNDER HAGBY GÅRD. os Hr expeditionssekreteraren Lorich, emot hvilken, såsom egare af Hagby egendom i Almupge socken, anmärkningar varit framställde genom en angifvelse från kronovbetjeningen, att en torpare under nämnde gods skall dött af svält, Gll-någon del genom godsegarens förvållande, har med anledning derat östkat att få i Aftonbladet införa ett genmäle. till sitt rättfärdigande. Ehuru denna artikel är vidlyftig, och således kommer illa till pass i ett ögonblick då Red. är i största förlägenhet för öfverhopande ämnen, ha vi likväl ej trott oss kunna förvägra den gjorda begäran i en sck, som på ett så ömtåligt sätt vidrör tt. Lorichs hanclingssätt såsom menniska och busbonde, och hvilket, enligt de meddelade upplysningarna, från hans sida utvisar väsendtliga och för horom förnärmande oriktigheter i vederpartens rapport. Början af repl:ken lyder som följer: Till Redaktionen af Aftonbladet! Uti Aftonbladet jz 224, den 28 sistl. September, finnes, under rubrik: Bidrag till stallorparesistemels historian, intagen er tjensi-rapport från länsmannen i Närdinghundra härad, expeditionskronofogden G. Almqvist, insänd till kronobefallningsmannen, landssekreteraren Lindgren, och från denne till konungens befaliningshafvande i Stockholms län, hvilken rapport, såsom exponentens omdöme lyder, uftvisar starka anledningar, att en torpare dött af svält, för det husbonden nekat honom hans arbetsförtjenstr. I Aftonbladet jz 241, den 48 Oktober, har jag åtagit mig skyldigheten, att vederlägga denna lömskt lögnfulla framställning. Föreställande mig, att äfven för hvad jag har att allmängöra, rum af Aftonbladsredaktionen icke vägras, går jag nu att fullgöra denna skyldighet. Förut bör jag anmärka, att under min. bortovaro — dels annorstädes, dels på Hagby i Almunge socken, för att, jemte utdrag af handlingar, bevis och syn-instrument, få den å mina vägnar begärda, flere gånger lofvade del af sockennämndens protokoll af den 40 i förra månaden, det jag slutligen icke kunnat invänta — expeditionsfogden Almqvist sökt göra en diversion — kanske rättare, slagit bugter — med att till redaktionen insända tre handlingar: den ena en anmälan om torparen Erik Erssons död, om hvars innehåll jag, intill dess jag läste den i Aftonbladet, saknat den kännedom jag först två dagar förut fått om dess tillvaro; den andra ett, såsom det kallas, utdrag af nyssberörde protokoll; den tredje en köpafhandling om lösören mellan gårdsfogden Eriksson, å mina vägnar, och torparen Erik Ersson, hvilka blifvit intagne i Aftonbladet JM 256, den 4 innevarande November. Efter genomläsandet af dessa handlingar, ämnade jag särskildt sysselsätta mig med dem; men då jag vid närmare påseende upptäckte, att länsmannen haft den oförsyntheten, att, i trots af både författning och förhållande, af hvilka ingendera får vara honom obekant, här framträda med cen uppgift, att han med den bifogade köpeafhandlingen styrkt, det Erik Erssons kreatur och öfriga egendom, samt grödan vid torpet blifvit: afhänd till tit. Lorich, och vidare deraf droger den slutsats, att Erik Ersson, såsom jordtorpare, varit sämre lottad än en staltorpare, emedan han sått något och fått — intet; hvilken framställning innefattar icke mindre än den beskyllningen, emot bättre vetande, att Erik Ersson och hans enka icke skulle hafva fortfarande haft och brukat kreaturen och den öfriga egendomen, och icke en gång fått för sig och då hemmavarande fem äldre barn använda och förtära 1846 års gröda af torpet, den jag följaktligen skulle hafva fråntagit dem; en insinuation, som jäfvas redan af den under den företedda köpafhandlingen befintliga påskriften; och hvad angår sockennämdens protokoll, detta befunnits vara väsendtligen falskt och innefatta, för att nyttja ett hbäfdadt uttryck, ;vrängda framställningar af både hvad som inför nämden förefallit och sjelfva rapportens ordalydelse, såsom exempel hvarpå, bland många, må anföras, att torparen Lindes utsaga, det Erik Ersson en gång föll, Jå de slogo en äng, blifvit upptagen, men hans AR RR RA RR a RA nt AR RER RR