Aftonbladet – 29 november 1847, sida 1

Maurice: Och jag vet en sak, att du ingenting har att göra här, och att din plats som spion är der borta. Gå på din post, spion, eller släpar jag dit dig med egen hand. (Lorin och generalen inkomma nu, åtföljda af soldater.) Rocher: Hjelp! hjelp! Ah, du hotar mig, du hotar mig, du kallar mig spion!... (Kramar nejlikan i handen och finner i den en biljett.) Hvad är det här? Maurice: Hvad då? Rocher: En biljett... en biljett i nejlikan! Ah, din vän Lorin säger, att jag inte kan läsa; vänta, vänta bara! (Alla samla sig omkring honom.) Generalen: Hvad är på färde? Rocher: Jo, jag fann en biljett i nejlikan, och jag skall läsa den, bara jag får reda på mina glasögon. Generalen: Gif hit! (läser): Begär tillstånd att i dag klockan fyra få gå ned i trädgården, helst man, gett befallning om att det skalltillåtas er, så snart ni anhåller derom. Då ni gått tre eller fyra slag, så gå in i marketenpteriet och bed marketenterskan att få sitta ned och hvila er en stund. Låtsa efter några ögonblick må illa och svimma af; då aflägsnar man alla, för att kunna egna er bistånd, och ni blir ensam med er svägerska och er dotter. Så snart källarluckan öppnats, så gå alla tre ned i källaren, och pi äro räddade.n (Dixmer och chevaliern lyssna hvardera vid sin sida af teatern.) Rocher: En komplott! en kontplott! Jag har upptäckt en komplott... hitåt, alla goda patrister! Generalen (till Maurice, som banar sig fram genom hopen): Hvad är det fråga om, Maurice? Maurice: Medborgare general, jag är beredd att ge alla möjliga upplysningar; men dess förinnan anhåller jag att bli arresterad.