Aftonbladet – 29 november 1847, sida 1

g klock eftermiddagen. TAL ANGÅENDE FRANSYSKA BROTTMÅLS-LAGSTIFTNINGEN, hållet vid Kassationsdomstolens öppnande i Pari 9, den 3 Nov. 1847. TA (Forts. från thorsdagsbl.) Förordningen af år 1670. Denna ordonnans hade en fördel: den va allmän; den utgjorde en sammanfattmng af sir tids brottmålslagstiftning — en verklig codex. Jemnförd med föregående tiders förhållanden, var den visserligen en förbättring; men från den synpunkt, hvarifrån vi betrakta szken, innefattades följande fyra hufvudsakliga fel inom det sakernas läge, som denna ordonnans godkände eller föranledde: 4:0 Antalet af domstolar var för stort. 2:o Straffen voro för stränga; straffsälten vilda. 3:o0 Fångelserna hade den uslaste beskaffenhet. 4:0 Man saknade all säkerhet för dena oskyldigt anklagade. Hvad först angår mängden af dömande myndigheter funnos — förutom så kallade högre, medeloch Jlägre domsrätt — kungliga prevotal-domstolar, bailliages, senechsusses, presidiaux samt parlamenter, hvilka besörjde den allmänna lagskipningen, som, redan då, var öfversvämmad af konfl:kter, hänskjutningar m. m. — Utom dessa funnos de extraordinära jurisdiktionerna, hvilka genom deras blotta uppräknande kan gifva begrepp om det kaos der rådde. Alan bade först andliga domstolar (officiali:s), hvilka, så mycket de förmådde, sökte blanda sig i allt; prevöts des marechaux, stora rådet (conseil), la cour des aides, la cbambre des comptes, la cour des monnaies, les maitres des requåtes å hotel, domare öfver vatten och skogar (serskildt underafdelade i olika jurisdiktioner), amiralitetsdomstolar, konnetabeln, domänkammaren, köpmansdomsolarna, slutl:gen domare för valen, för saltoch handelsmagasinerne, alla med sina rättigheter, och dessa så beskaffide, att de sträfvade att vidga sig och in ripa i hvarandras områden. Förutom alla dessa högre eller lägre instanser af brottmålsdomstolar, får man icke heller förgäta de serskilda kommissionerna (commissions extraordinnaires), den gamla despotismen: öfverrätter, hvilka tillsattes för att döma öfver statsförbrytelser, begångna utaf förnäma personer, som man ville med säkerhet fälla; (man har sagt alt dessa domstolar aldrig friat, endast gifvit fällande utslag!) Också hände en gång, när Frans I besökte celestinerklostret i Marcoussi, och han med ömkan stadnade vid Jean de Montaigus graf, och beklagade att denne ojycklige minister fallit i rättvisans händer, a!t ea närvarande celestinermunk afbröt konungen med de orden: Sire! det var icke så; han dömdes af en kommission. Frans blef öfverraskad af invänningen, och berättas hafva svurit att aldrig låta någon dömas till döden af en kommission; — men denna ed hölls icke ens af honom sjelf, än mindre af hans efterträdare. Det gamla straffsäitet var ohyggligt grymt. Utom de många brott, dem vår kriminallag bibehållit till benämning, hade man i 4670 års lag upptegit ännu andra, och sannolikt just sådana som mest bidragit till missbruket att anställa pinliga förhör, såsom kätteri, hädelse, besvärjningar, trolleri och några flere, dem anständigheten hindrar ait omtala. De siraff som kunde åläggas af alla domstolar, hvilka hade rätt att bebandla kriminalmål, voro lika mångfaldiga som grymma, så att man var firöig att med poeten utropa: Non mihi si lingue centum sint, orsque centum Ferrea vox, omnes scelerum comprendere formas Omnia poenarum percurrere normina possim. Jag inskränker mig att omtala de förnämsta: Straff som tillämpades enligt förordningen af år 4670, voro följande: att brännas lefvande, användes hufvudsakligen vid sacrilegium; rådbråkning; sönderslitniog emellan fyra hästar; hbalshuggning (för adeln); hängning (för ofrälse); galerstraff för lifstiden, ständig förvisning, förlust af Lif och gods, fängelse för 1ifstid. Dertill komma i lagbestämningarna de så kallade kroppsstraffen, förberedande undersökningar, ena handens uppbrännande eller afhuggande, att lipparne afskuros eller genomborrades med rödt jern, att tungan utskars eller genomborrades (såsom straff för hädelse), piskning, äfven i arresterna (sub custodia), upphängning vid skulderbladen. Galerer, landsflykt, afbön, trälarbete (oeuvre servile, — en olämplig benämning, emedan den bestod i att tjena kronan såsom soldat), brännmärke, vändbar skampåle, schavott med halsjern, skymfaing, m. m. Sådan var den straffrustkammare som den gamla fransyska lagboken innefattade. Många ibland dessa straff voro vid verkställandet förenade med qrval af upprörande barbari. Lägg nu härtill att de många bär uppräknade straffen ANTENN SOSSAR EEE Maurice: Och jag vet en sak, att du ingenting har att göra här, och att din plats som os oo -a KR