Aftonbladet – 29 november 1847, sida 1

Rocher: Ja, så vida du inte anger dig sjelf. Hustru Tison: Hvad skall jag ange, hvad vill du väl att jag skall ange? Rocher: Hvad som förefallit. Hustru Tison: Men här har ju ingenting fö-! refallit? Rocher: Hvar voro aristokraterna? Hustru Tison: Der uppe 1 trappan. Rocher: Voro de der, när fången kom ut? IHustru Tison: Ja. Rocher: Och de talade till henne? Hustru Tison: Bara några ord. Rocher: Några ord? Ser du det! För öfrigt osar här aristokrater. Hustru Tison: Du menar väl, att här osar nejlika? Rocher: Nejlika! hvarföre just nejlika? Hustru Tison: För det att medborgarinnan hade en bukett, som luktade starkt. Rocher: En bukett: Den hade hon inte, då jag såg henne gå ut. Hustru Tison: Nej, då hade hon den inte mer. Rocher: Hvarföre det då? hvarföre hade hon den inte mer? Hustru Tison: Emedan hon hade gett den åt drottningen. Rocher: Aha, då säger drottningen! Umgänget med aristokraterna röjer dig, mor Tison. De gåfvo fången en bukett, säger du? Men hvad är det jag trampar på? Hustru Tison: Jo, det är just på en nejlika; den har förmodligen fallit ur medborgärinnäns bukett, då hon steg upp i tornet. Rocher: Och du säger, att fången tog buketten ur medborgarinnans hand? Maurice (kommer nu fram): Hon tog den inte, jag gaf henne den, hör du det, Rocher? Rocher: Det är bra, det är bra; man ser hvad! man ser, och vet hvad man vet. j