Aftonbladet – 26 november 1847, sida 2

med de innerligaste känslor af sann vördnad och tillgifvenhet. Genom E. K. M:ts vishet åtnjuter riket de välgörands frukterna af fred med främmande makter. Tacksamt derföre skall ridderskapet och adeln dock aldrig glömma, hvarken att dess första pligt är att försvara landets ära och sjelfständighet, då de af yttre våld hotas, eller att riket, för att vinna och bevara fridens välsignelser, måste vara rustadt till strid. Häfderna visa ock, att ridderskapet och adeln aldrig undandragit sig dessa åligganden, utan alltid funnits färdigt, att våga lif och blod för konung och fosterland. Sålunda beredde, att möta de yttre faror, som kunna hota, är det i desto högre mått för ridderskapet och adeln glädjande, att, under det flerestädes i Europa det inbördes krigets fackla är nära att tändas, här kunna i lugn och under mogen verläggning förberedas de inre förbättringar, som äro för samhällets utveckling till ökadt välstånd och trenad nödige och ändamålsenlige. Ridderskapet och adeln skall i detta som i andra hänseenden anse som elt dyrbart åliggande, att gå hvarje önskan till mötes, som befrämjar framgång åt det ädla och för ett äskadt fosterland nyttiga, samt således till den uppmärksammaste granskning förtroendeful!t emottaga hvad E. K. M. täckes framställa, för boredånde af rikets framtida väl och båtnad samt efterbommandes sällnhet. Lifvadt af dessa tänkesätt, anhåller ridderskapet och adeln underdånigst, att i E. K. M:ts råd och ynnest fortfarande få vara inneslutet. Hr Eckebiskopens: Stormäktigste, A:lernådigste Konung! Uppstigen på sin store faders thron omgafs E. K. M. sistlidne riksdag af silt trogna folk, som hyllade den äskade, för de: höga kallet mogne regenten. Af samma troheters tänkesätt äro nu folkets ombud lifvade. Da lyckönska E. K. M. till den sällhet, som i konungahuset är oförminskad, och till den uppfostrans och den svenska bildningens ära, en af E. K. M:ts söner kringfört till vidt skilda länder. Under de förlidna åren har bristen skiftesvis tryckt delar af riket, och äfven detta år skörden, churu ymnigar2 i de flesta landskap, icke fullt motsvarat förhoppningarna. Timliga förmåner gå och komma; men längs mt, om någonsin, ersättes förlusten af själens större värden. Inom ett års lopp har fäderneslandet slag efter slag mistat flera af sina utmärkta, på kyrkan, samhället och odlingen inflytelserikaste män. Deras lysande minnen skola mana till efterföljd af deras ädla idrotter, till lika nit och trohet för konung och fosterland. En vis och trogen vård om mensklighetens högsta angelägenheter kan hindra förfall, men främja gudsfruktan, sedlighet och kunskap. Vigtiga ämnen påkalla rikets ständers uppmärksamhet. Prestsåndet skall åt dem egna samvetsgrann sorgfällighet, och anhåller i underdånighet att dervid få ega lyckan af E. K. M:ts nådiga förtroende. Talmanren Hans Janssons: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Bondeståndet, åter församladt till lagtima riksmöte, nedlägger inför Eders Kgl. Maj:ts thron gärden af sin djupa undersåtliga vördnad cch tillgifvenhet. Lika högt som bondeståndet skattar rättigheten att få till konungathronen frambära sina angelägenheter, lika djupt känner ock ståndet de förbindelser, som deltagandet i rådslagen om fäderneslandets väl detsamma ålägger. Ju vigtigare, ju mera ingripande i samhällslifvet dessa angelägenheter äro, som påkalla pröfning och beslut, desto mera maktpåliggande är deras kall, som skola pröfva och bes!uta, desto större deras ansvar inför samtid och efterverld. Att bondeståndet delar dessa förbindelser med öfriga svenska folkets ombud, innebär visserligen en lugnande tillfredsställelse; men med bekymmer skulle ståndet gå dess ansvarsfulla uppdrag till mötes, derest icke E. K. M. redan under dess korta regeringstid skänkt svenska folket så många vedermälen af den höga vishet, den varma nitälskan och den oafbrutna verksamhet, med hvilken E. K. M. omfattat, ordnat och ledt fosterlandets angelägenheter. Förtroendet emellan konung och folk är häfstången ej blott för uppehållande af bestående samhällsförhållanden, utan jemväl för befordran af samhällets utveckling och förkofran i upplysning och ära, välstånd och styrka. I detta förtroende ligger det starkaste värn emot yttre fiender och inre, likasom det utgör grunden för medborgares trefnad, lycka och förnöjsamhet. Med dessa tänkesätt, som städse skola leda våra handlingar, utbeder sig bondeståndet att i E. K. M:ts fortfarande nåd och hulda omvårdnad få vara inneslutet. Talmarren borgmästaren Holms: Stormäktigste, Allernådigste Konung! Inför Eders Kong!. Maj:ts thron mnedlägger Borgareståndet vid nu började lagtima Riksmöte en enkel, oskrymtad gärd af vördnad, kärlek, tacksamhet och lyckönskningar. För den ädla, upphöjda och rena vi!jans syften, för den ständigt verksamma och vaksamina omtankan och för det rastlösa, lugp, hvi!a och krafter uppoffrande, arbetet vid och utom rådsbordet, och att detta utgör i korta drag karakteren af Eders Kongl, Maj:ts lefnadslust och lefnadsvanor, det vet nu mera hvarje svensk man, för dessa sträfvanden och uppoffringar för det folk, Försynen kallat Eders Kongl!. Maj:t att styra, har samma folk ej annat att bjuda, än vördnad, kärlek och tacksamhet, men förenade med Svenskmannatro och ära hafva de ett värde, som Eders Kongl. Maj:t vet att uppfatta. Till fredens bibehållande med andra makter, till det Svenska namnets och anseendets upprätthållande hos andra folk, till landets obestridliga förkofran i odling och välmåga samt dess befrielse hitintills från hemsökelsen af större olyckor och slutligen till Eders Kongl. Maj:ts och Dess höga familjs välbefinnande lyckönska vi Eders Kongl. Maj:t och hvarandra inbördes. Vid behandlingen af de flera och vigtiga ärender, som Eders Kongl. Maj:t lärer förelägga Rikets Ständer och den allmänna rösten inom folkets ombud torde göra till öfverläggningsämne, skall Borgareståndet icke stå efter i nit för Konung och Fosterland. Det representerar rärmast den talrika klass a! medborgare, som berämnes medelklass, och det skall lveta att häfda denna ära intill den lyckliga stund då det får öfverlemna både ansvaret och äran åt en. det sverska folket fullkomligare representerande Riksförsamling, än den nuvarande. För att bereda framgång åt Eders Kongl. Moj:ts nådiga afsigter och den enskilde medborgarens välvilliga syften fordras såsom grundvilkor, förtroende samt enig samverkan i fosterländsk anda mellan Konung och folkets om I bud sarnt inom desse särskildt. Med detta grund: lvilkor uträttas allt och fäderneslandet skall blifvå Itacksamt. mu Mm—. mr RA ÅA An KR