Aftonbladet – 26 november 1847, sida 2

dig... Hör på: jag är garfvare och äger det! här garfveriet ... Större delen af de syror Jag: använder för beredning af mina hudar, är förbjudet gods. De lurendrejare, al hvilka Jag betjenar mig, hade fått höra, att en angifvelse : blifvit gjord hos vederbörande ..När vi sågo dig vanka af och an omkring det här huset I sådan drägt och med en så beslutsam min, drogo vi misstankar, och togo dig verkligen för en spion, den vi på ett eller annat sätt ville göra oss af med. Genevieve: Ack min Gud! Maurice: Ah, du säger mig ingenting nytt, I medborgare, jag hörde er öfverläggning, och jag Isåg bössan riktas mot mig. Dixmer: Förlåt, medborgare, och hör mig vidare :. Gynnade af de oroliga tiderna, äro jag och min kompanjon, herr Morand, på väg latt samla en betydlig förmögenhet; vi ha åtagit oss en leverans af ränslar åt armåen; hvar idag låta vi förfärdiga en femtonhundra till tvåtusen sådana... Municipalitetet, som har mycket att göra, har inte tid att så noga granska våra räkningar, och derföre så .-det är så godt, att jag säger det rent ut..derföre så fiska vi lite i grumligt vatten. Maurice: Ah, nu begriper jag er fruktan; Imen jag hoppas, att ni inte hyser någon sådan mer... Och ni tror väl inte, att jag skulle kunna ange er, jag? Dizmer: Nej, vi äro fullkomligt lugnade. (Räcker honom sin-hand.) Och nu skall du också skänka oss ditt förtroende. Säg, hvad tänkte du göra här? Maurice: Det har jag redan sagt...