Aftonbladet – 25 november 1847, sida 3

summor (om man beräknar den införseltull, som lagts på förbrukningen för att skapa artificielt fabriker, der förhållandena icke äro fördelaktige för sådana), än Ryssland någonsin gjort för att tvinga sin jord att framalstra hvete. Men då man betraktar det bedröfliga skick, hvari de ryska vägarne i större delen af landet befinna sig, torde månända få af exministerns satser varit mera beklagliga för ryssarne, än följande: Transportmedel, ehuru ett väsendtligt vilkor för produktionen, måste likväl icke uppmuntras på bekostnad af direkt produktion; icke heller kan någonting göras för dem, utan en noggrann undersökning. De planer, som framläggas till. kanaler, publika byggnader, jernvägar Jm. m. måste underkastas pröfning med. afseende på dessa ändamål. Man föreslog mig en gång att företaga det absurda arbetet med en kanal ifrån Wolga till Ural, för att sätta oss i stånd att genom Oxus komma till Ostindien. Vid första anblicken synes företaget att göra en skeppskanal tvärt genom Panama-näset vara öfverdrifvet, och det är lätt att uppmuntra lyxen att resa på jernvägar, utöfver hvad som är fördelaktigt för produktionen i allmänhet. I Norra Amerika och Frankrike synes kanalseglationen hafva gått fram alltför bastigt för vår tid. Mean kan ifrågasätta huruvida Ludvigs-kanalen (mellan Donau och Mayn) kommer att betala kostnaden. Kommunikationrsmedel be raktas i alla länder på två sätt. De kunna eller de kunna icke direkt löna sig för dem, som bygga deszmma. Men de kunna väl icke gerna undgå att g.gna den befolkning, som begagnar dem. 1 sället att vara öfvre allt en blott följd af förökad produktion, taga de ledringen, och produktionen öljer dem då det befinnes att den, medelst hjelp af sådana lättnader, blifver lönande. Kortligen: men finner i hela det omnämrda verket knappast en enda prircip framställd, som icke i sina verknirgar kan spåras i hr Cancrins egen förvaltning af Rysslands statshus hål:ning. Det erinrar om de finansoch styre!sebegrepp, på hvilka Rysslends handelspolitik för de sista tjugu iren grundats och hvilke så betydligt fördrojt rikedomens framsteg i det land, som hyllat dem, cceb i de länder, hvilka haft handelsgemenskap med detsamma.