Aftonbladet – 24 november 1847, sida 2

honom! ... (Ett pistolskott aflossas från Rochers patrull.) Lorin: Ah, era uslingar! ... Fäll bajonett. (Strid och oordning i mörkret; flera fönster öppnas och stängas åter; största delen af Rochers nationalgardister fly, och de öfriga stå som fastnaglade mot muren, med bajonetten mot bröstet.) Se så der, nu hoppas jag, ni ge med er. Och dig, medborgare Maurice, uppdrar jag att ledsaga detta fruntimmer till vakten i stadshuset... du förstår väl, att du ansvarar för henne? Maurice: Ja visst. Lorin: Men innan vi skiljas åt, vill jag gerna ge dig ett godt råd, min vän. Maurice: Gif det då. (Till Genevieve) Var vid godt mod, medborgarinna; snart löper ni ingen fara mer. Lorin (till Rochers vakt): Nå, har, ni fått nog nu? Rocher: Hm, din fördömde Girondist! Lorin: Du bedrar dig, min vän, och det ganska mycket ändå, vi äro medlemmar af Termopyl-klubben, hvars patriotism ingen lär bestrida . .. (Till sina soldater) Låt nu medborgarne gå! de sätta sig inte mera emot... Rocher: Men om dender qvinnan ändå är en misstänkt . .. — Lorin: Det blir vår sak; packa er nu bort, go vänner; det är det klokaste parti ni kan ta. En Sektionär: Kom då, Rocher, kom! Lorin (öfverraskad): Rocher! Rocher (med hotande åtbörd): Ah, om jag nånsin får någon af dem i mitt våld, så ... Lorin: Aha, det var den beryktade Rocher, uppsyningsmannen öfver fångvaktarne i Tempeltornet ,.. då förvånar det mig inte... Nå väl! ... (Rocher aflägsnar sig med sitt folk.) Du mins, att jag lofvade dig ett råd, Maurice Maurice: Och du ser, att jag väntar på at! få det, :