Aftonbladet – 24 november 1847, sida 2

land, der ingen stående armå fianes, d. v. s inga värfvade regementer, är man likväl istånd att på ena sidan uppställa 30 och på den andra 400-tusen man, hvilket är en temligen respektabel styrka, bevisande, att ett folk som ledes af en id — denna må vara af hvad slag som helst, blott den utgår från öfvertygelsen och spänner själskrafterna — alldeles icke har så svårt att få soldater. Men om hr H. icke är lycklig i sitt försvar för de stående armåeerna, förespå vi henom deremot en så mycket vissare seger i härtåget emot d:ömrsarna om evig fred, ersedan denra fiende, oss veterligen, icke finnes till, och således ingenstädes lär hålla stind. Vi taga oss imedlertid friheten föreslå hr H. ett utbyte af tjenster. Han framlete ur verldshistorien exemplet på ett enda folk, med mod och fosterlandskärlek, men som händelsevis haft få eller inga stående härar, och som, i längden nemligen, blifvit öfvermannadt och hemfall:t fienden till ett versktigt byte. (Vi undanbedja oss härvid citerandet af Polen, emedan der fanns intet egentligt fulk, blott adel och trälar.) Vi stola deremot som itertjenst uppvakta med många exempel på stående armåer, som blifvit slagna af oöfvade skaror, men hvilka brunnit af stridslust och fosterlandskärlek. Ionan vi lemna kapitlet om stående armåer, kastom en bl.cz på just den, som br H. trobgen företrädesvis vill gynna och försvar:: vår egen. Vi skola härvid tega till vägledning em författare, hvars auktoritet ban förmodligen icke jäfvar, och som heter br öfverstlöjtnanten cch riddaren Hazelius. Nåmnde hr öiverstlöjnant försäkrar oss att denna stående arme, under en tidrymd af 44 år, bafi endast 40 exercisdagar. Nar det nu är görligt, att på 40 dagar I vapen öfva en trupp så, att den gör skäl för namnet af stående här, så feåga vi författaren, om ban kan tänka s:g möjligheten, att, vid ett infallande krig, som nationalviljan framkallat och understöder — och andra krig torde kanbända icke böra föras — det ej skulle bli uillälle, att i 40 dagar öfva de nya trupperna, innan de möta fienden, helst om de icke förut äro alldeles obekanta med vapnens bruk, rågot som ingen menniska bestridt att de böra vara? Men fortsättom: nu ha vi deremot ett gsrde, som ligger i daglig tjenstgöring, sem särskildt exercerar på Ladugårdsgärdet i 2 månader cch som följaktligen, i fall den täta exercisen verkligen gaf en stor militärisk användbarhet, borde vara 30 gånger bättre öfvadt, discipl:neradt och i alla hänseerden brukbart, än indelta regementerna. Om hr H. icke påstår detta — och vi förmoda att han ej gör det — om det är ett facltum, som med några tusen ögonvitinen kan bestyrkas, att dessa indelta soldater, med sin 40 degars exercis, icke just exercera, marechera och manövrera sämre, än gardena med sin 300 dagars öfning, så torde intet förtr:ffligare bevis emot de stående dyra härarnas nödvärdighet och cumbirlighet kunna anföras, än just det, hvarmed besigde hr öfverstlöjtnant Hazelius försett oss. Hr H. försvarar naturligtvis ex nobili officio den nya uniformen och försäkrar, att den kostar 30 till 30 procert mindre än den garala. Här nödgas vi åter falla besvärliga med en liten erinran. Enligt krigscch kammarkollegiern2s cirkulär af d. 8 Maj detta år, kostar imfarteriets nya mundering 34 rdr 33 sv. 5 r. bko, men den gamla 32 rdr 538 sk. 5 r. bko, således, den nya 4 rdr 3 sk. mindre än den g-mla. Detta gör, efter vanlig aritmetik, icke 30 procent, än mindre 30, utan 3, säger tre proc. till förmån för den nya beklädnaden. Om något annat taler till förmån för den samma vilja vi ej afgöra, öfverlemnande detta åt tiden. Att den allt mer antages af utlindska armåer, är ganska möjligt. Men samma utländska armåer antogo cckså, i medlet af förra seklet, stångpistorna och de trekantiga hattarna, och i början af detta, tebakoerne och det opucrade båret, utan att sådant bevisar mer, än att dessa saker då voro tidens med, precis som nu vapenrockarne och pickelbufvorna. Få se huru de befinnas 40 år härefter. — Afvenledes 1 åstår br H., att öfvergången från den gamla till den nya beklädnaden sker endast efter hand, i mån af de garvala persedlarnes förslitning. I Det torde förhålla sig dermed, som med de 50 eller 50 procenten, i frågan hvarom hr H., efIter hvad mean ser, lärer låta pruta ned sig. IGardena fingo till exempel för 10 år sedan sina Inya ryska tchakoer, hvilka endast begagnats vid paraddagar, således 10 å 42 gånger om året och kurna följaktligen ännu anses som nya, hvarom den kan öfvertyga sig, som till exempel på en kongl. namnseller födelsedog vill betrekta vaktparaden. Nå väl, större delen af dessa hufvudbonader har man sönderskurit, för stt begagna lädret till skärmar på de nya kaskarna. Hat filten och tagelståndarena bortkastas således gagnlöst. Att förstöra fullkomligt TI brukbara effekter kallar då hr H. att göra öfvergången i mån af de gamlas förslitning och Jutan ökad kostnad,! Men han har, som man ser, sin egen logik, sin egen aritmetik och s:na legna bushållsprinciper, och med dessa innovationer kommer man verkligen långt, ehuru just licke hvarken i bevisning eller i räkenkonst eller i besparing. SC fInsändt.) YTTERLIGARE OM UPSALA KATEDRALSKOLA. (Slut fr. AG 27 (268). Sedan vi nu påpekat de grundsatser skolan följer för vinrandet af det ändamål, till hvilket