Aftonbladet – 24 november 1847, sida 2

rara TEARS Maurice: Nej, långt, långt derifrån. (Sakta till Lorin): Lorin, fordra ut fången för att såsom patrullanförare ledsaga henne till din vakt. Lorin: Godt, jag förstår halfqväden visa. (Till: Genevieve): Se så, min vackra dam, efter nm: inte vill öfvertyga oss, att ni förenar vilkoren för förordningen, så måste ni följa oss. Rocher: Huru? Skall hon följa er? I Lorin: Ja visst. Vi föra medborgarinnan till stadshuset, der vi äro på vakt, och der skola vi skaffa oss närmare underrättelser om henne. Rocher: Nej, pass; hon är i vårt våld, och vi; släppa henne inte, vi! Lorin: Ah, medborgare, var då lite mera belefvad. Rocher: Belefvenhet anstår aristokrater, men inte sansculotter, som Vi äro. Lorin: Hör på, min vän, vi äro beskedliga och fogliga utaf oss; men Vi äro Pariserbarn, och retar man oss, så blir här annat af; lita på det! . (Knot och hotelse bland sektionärerna.) Maurice: Ni ser, hvad som är på färde, medborgarinna, och gissar lätt hvad som vidare torde bli af. Säg mig, förtjenar den sak, era försvarare omfattat, det blod, som skall komma: att flyta för den? Genevieve: Min herre, om ni tillåter, att man arresterar mig, blottställas både jag och de mina för så svåra olyckor, att jag då heldre önskade, att ni ville genomborra mitt hjerta och kasta mitt lik i Seinefloden. . Maurice: Välan då; jag tar hela ansvaret på mig. (Till Rochers vakt) Medborgare! Såsom jer officer, såsom patriot, såsom fransman, befaller jag er att beskydda detta fruntimmer ..(sakta till Lorin) och du, Lorin, om de der tölparne säga ett ord... Lorin (till sina nationalgardister): Ställ er upp i led, gossar. Genevieve: Min Gud! Min Gud! beskydda I I I