bat! Hvad gör du ute så sent, i den här aflägsna trakten? Maurice: Jag kom nyss ifrån sektionen och ifrån tullen Jacques, dit jag gick med en order. Jag ärnade mig direkte hem, då jag fick se den der medborgarinnan i händerna på en patrull. Jag hörde rop, jag skyndade fram och begärde förklaring öfver våldet. Lorin: Ah, det är dig så likt. (Vänder sig till patrullen): Nå, säg, medborgare, hvarföre arrestera ni det der fruntimret? Rocher: Det ha vi redan sagt löjtnanten ... för det hon inte har säkerhetskort. Lorin: Nå, det var visst ett stort brott. Rocher: Känner du inte kommunalrådets förordning? Lorin: Åh jo! men jag känner äfven en annan förordning. Den lyder så här: På Pinden och Parnassen, Det utslag Amor gett: Må aldrig visas passen För skönhet och för vett., Hvad säger du om den förordningen, hä? Rocher: Jag säger, att först och främst är den inte kungjord i tidningarna, och sedan så äro vi nu hvarken på Pinden eller Parnassen. För öfrigt har kanske medborgarinnan hvarken skönhet eller vett. Lorin: Jag slår vad, att hon har både det ena och det andra. Öppna på din hufva, medborgarinna, och bevisa honom, att du i dig förenar vilkoren för förordningen. Genevieve (till Maurice): Ack, min herre! Ni har försvarat mig mot era fiender. Jag bönfaller: försvara mig nu äfven mot era vänner. Rocher: Ser ni, ser ni, hon vill inte slå upp hufvan, hon döljer sig; hon är väl någon aristoIkratspion eller någon nattfjäril kanske. Genevieve (slår ned hufvan för Maurice ensam): Betrakta mig, min herre! Ser jag ut att vara en sådan, som man förmodar? I I