Aftonbladet – 24 november 1847, sida 2

KUNGLIGA TEATERN. Erik XIV:s Son, sorgespel i 5 akter, af Joh. Börjesson. Efter löfte återkomma vi i dag till doktor Börjessons sednaste dramatiska produkt. Del som njutit af de många vackra situationer, som utmärka Er:k XIV, der författaren, på dusen af den renaste moraliska tendens, i djerfva och lefvande drag tecknat sin historiska taflo, som, en gång sedd, qvarlercnar en angenäm någkomst, väntade sig, utan tvifvel, ati i detta nya sorgespel åter få göra bekantsk:p med ett svenskt original, af samma bjeria moraliska tendens, samt genomflaktadt af samma varma och kraftfulla inspiration, som karakteriserar nämnie arbete. Det allmänna cch lifliga bifall, hvarmed Erik XIV:s Son, emottogs af publiken, bevisar bäst att flertalet af åskådare funnit sin väntan uppfylld. Det nya sorgespelet hvilar hufvudsskligen på bistorisk grund. Man inhemtar ur säkra bistoriska källor, att då Konung Johan MI låtit med gift afdagataga sin broder, Konung Erik, aflägsnades den sistnämndes son, Gustaf, från fåderneslandet. Ett visst dunkel hvilar dock öfver de härmed förknippade omständigheter. En tradition förmäler, att rikskansleren Erik Sparre tidigt om morgonen bade på södermalm rött en af konungens slottsknektar, bärande i en säck en börda, som föreföll bonom besynnerlig och misstänkt. Vid undersökning af säckens innehåll fann han deruti ett barn, prins Gustaf, som af slottsknekten skulle hemligen dränpkas. Sparren, som förekom denna sllgerning, skall bafva skickat prinsen utomlards, för att rädda honom undan vidare förföljelser. Hvad man med visshet känner, är att prins Gustaf, som icke mera hördes af i Sverige, uppehöll sig någon tid i Olmätz, uti markgrefskapet Mähren, under österrikiska kejsaren Rudolfs beskydd; att ban der öfvergick till den katholska läran; att ban egde grundliga studier, i synnerhet uti kemien, samt kände de flesta europeiska språk; att konung Sigismund i Polen skänkte honom ett abbotstift, samt slutligen att han, efter ett längre vistande i detta land, inkallades till Ryssland af dåvarande czaren Boris Godunow, som ville begagna honom till verktyg för sina plener och anspråk på Finland och Bstland, hvilka provinser skulle ryckas från den svenska, samt Liffland från den polska kronan. Men då den unge vasaättlingen ej ville låna sin arm mot sitt fosterland, för att åt czaren inkräkta Östersjöns kustländer, hastades han i bojor och befriades först ur sin fångenskap ef.er czarens fall, samt dog slutligen af sorg, grämelse, saret den i fängelset lidna medfart, uti Kaschin, en liten stad i Ryssland, år 1607, och skall blifvit begrafven i en björkdunge, utanför staden, vid floden Kaschinkas strand. Den hvälfning, som framkallades af den falske Dmitrin, en förlupen munk Astrepjeff, som föregal sig vara czar Iwans mördade son, och i sådan