Aftonbladet – 23 november 1847, sida 1

sg klock 6 eftermiddagen. —L — mmm—— ——————— rr sn rr a Senaten hade nu :antagit adressen; den är blott ett återljud sf trontalet. NEDERLAND. Ett bolag i Amsterdam har sökt att få regeringens tillstånd och medverkan till en vidt omfattande elektro-magnetisk telegrafinrättning, såväl mellan Hollands större städer, som med Biässel, Antwerpen, London, m. fl. orter. Men regeringen har ej gått förslaget beredvilligt till mötes. STORBRITANNIEN. Posten mellan Löndon och Paris går nu två gånger om dagen, den ena gången öfver Boulogne och andra gången öfver Calais. De bref, som afgå från Paris kl. 4 middagen, ankomma till London kl. 8 följande morgon, och de som afgå kl. 7 eft. ankomma kl. 42 följande dag. Ifrån London berättas väl åtskilliga bankrutter der och i Liverpool, men de lära icke vara af stor betydenhet. I det hela synes penningkrisen vara öfverstånden och mera förtroende börjat återställas. Underrättelsen om det franska lånets afslutande med Rotschildska huset hade icke väckt någon synnerlig uppmärksamhet på Londons börs. Vid den stora festen för Lord Mayorn, der vanligen inga politiska tal hållas, hade likväl denna gång vankats litet deraf. Lord John Russel hade på Lord Mayorns toast för ministrarne, hvarvid denne yttrat, att sällan eller aldrig Englinds minister haft så brydsam ställning som nu, och önskat den lycka att genomföra landets stora frågor, svarat: att han skulle göra allt — äfven om det fordrades att gå lähgre än lagen bjuder — för att befordra Englands väl; och de tal, som föranleddes af Hertigens af Broglie skål, öfverflödade af önskningar för fredens orubbzde bestånd. I I-land var ställningen ganska svår; våldsamheter begingos af folket på flera ställen och lordståtbållaren grefve Ciarendon hade begärt, att ban måtte få förbjuda folket bära vapen, samt att Habeas Corpus-akten måtte upphälvas. — Det troddes att Parlamentet skulle medgifva detta. -ECHWEIZ. Vid uttågandet från Bern,. den ö November, utfärdade edsförbundets härförare, general Dufour, ett dagbefäl till armten, med uppmaning till tapper hängifvenhet för fäderneslande:; men — så slutar uppmaningen — j bören icke blott gå segrande ur denna strid, utan äfven fria från förebråelser. Mean bör kunna berätta efter er, der j tågat fram, att j väl kämpat modigt, der nödvändigheten så bjöd, men att j äfven uppfört er menskligt och ädelmodigt. Under ert särskilda hägn ställer jag derföre barn, qvinnor, gubbar och kyrkans tjenmare. Den som lägger hand på värnlösa, vanhedrar sig sjelf och skymfar sin fana. Fåugna och sårade förtjena så mycket mera ert deltagande, som många, hvilka kunna komma i denna belägenhet, förut hafva tillsammans med er burit edsförbundets vspen. J skolen ingen .tädes anställa ändamålslösa förödelser på odlingar, och med tålamod fördraga de umbäranden, som årstiden medför, och hvilka ej kunna förekommas, oaktadt allt sker, som kan ske, för att mildra dem., På Waadts område greps af edsförbundets utposter den 7 November en gosse, som kom från Neufehatel och inom fodret i sin jacka hade insydda depecher till:separatförbundets general i Freiburg; depecherna skickades till Förorten. För att såtta Schwyz i bättre för .vastillstånd, har manskapet derifrån företagit sig att försöra den bekanta Linthkanalen, så att de nedom den belägna dälderna blifvit öfversvämmade. Fefängt försäkrade dem deras divisionsanförare, Gmär, på sitt hedersord, att något anfall icke voie att befara från den sidan, och lika fruktlösa voro Altbärgermeister von Muralts i Zärich instämmande häri och hans bön att de icke måite skada det gemensamma nationalmonumentet; de lyssnade ej derpå, och gerningen blef gjord. i ITALIEN. i Lord Minto, Storbritanniens första sändebud till pifliga hofvet, anlände till Rom den 3 No-: vember, och tog in på Hötel de grand Europep vid Piazza di Spagna. Domen öfver exguvernören i Rom, megare Grassellini, har nu fallit; han kar blifvit förklarad förlustig icke blott sitt embete som guvernör, utan äfven sin värdighet som prelat.; Af särskild nåd har påfven dock åt honom anslagit 400 scudi i månaden, till dess hanaf sin landsberre, konungen i Neapel, blifvit på annat sätt försörjd. Prelaten, som alltjemnt fortfor att vistas i Neapel, synes icke ha väntat denna dom, utan tvärtom hoppats blifva frikänd, och! ön mer: befordrad till kardinal; en i Rom bo-!