Aftonbladet – 23 november 1847, sida 1

Ifilosofens uppmaningar och beslöt utmärka sig och blifva vis. Mandarinen var förtjust öfver framgången al sitt besök — det var en stor triumf att kunna omintetgöra så mycken lycka. Han gick hem joch började en afhandling om filosofiens fördelar. Hvar och en vet, att i China lärdomen är den enda vägen till statens embeten. Hvad rang och rikedom ö5ro i andra länder, det är lärdomen i det himmelska riket. Fi-ho-ti egnade sig uteslutande åt sträfvandet efter kunskap. Han drog sig undan till en enslig grotta nära invid Kai-son-gu, fyllde sin fristad med böcker och afstod från allt umgängeslif. Fältets örter och källans vatten voro nog för dens behofver, som hittills varit van vid Pekings utsöktaste rätter. Glömsk af både kärlek och nöjen, tillbragte han. tre de skönaste åren af sin lefnad under oafbrutet arbete. Han undervisade sig sjelf — han trodde sig vara i stånd att undervisa andra. j Eldad af en växande ärelust återvände vår lärde till Peking. Han utgaf ett arbete, hvilket, ehuru nog qvickt och lekande att kunna behaga den glade, var början till en ny filosofisk skola. Det var på en gång djuptänkt och sprittande, den äldste mandarin och den yngsta. skönhet i Peking; kunde lika uppskatta och njuta det. Med ett ord: Fi-ho-tis bok blef! dagens lösen och dess författare ett mål för; allmän betndran. . Fröjdande sig åt det litterära bifallets nyhet, öfverlemnade sig vår unge lärde mer än någonsin åt sina forskningar. Han skref ånnu ett arbete och lyckades. Hela verlden förklarades itt Fi-ho-ti hade grundlagt sitt rykte, och han fick den lysande utmärkelsen att emottaga Bin-sre. : Vår Fi-ho-ti lyckligare för det han var ansedd? Ni skall sjelf döma. Han aflade ewu besök hos sin onkel mandarinen, bvilken han väntade finna förtjust öfver framgången af sina uppmaningar. Filosofen mottog honom med :en frånstötande köld. Han taade om vädret och kejsaren — den sista pa