Aftonbladet – 19 november 1847, sida 1

RSS Tua I AA NNE se AASKNNE afseende, och som det tycks, ärnar man lemna denna vigtiga fråga obesvarad så länge man kan. Allmänna öfvertygelsen måste genom alla dessa företeelser blifva den, att den första Förenade Landtdagen samt dess svaga och sväfvande opposition blott tjenat till befästande af styrelsens åsigt om möjligheten att genom förökad stränghet upprätthålla sitt gamla system. I trots af ministerens nederlag har ingen minister lemnat sin plats, med undantag af den inemot åttatioårige krigsministern Boyen, för att efterträdas af den nära lika ålderstigne general von Rohr. Hr von Boyen, jemte förre statsrådspresidenten, guvernören i Berlin, hr von Mäöffling, äro utnämnda till fältmarskalkar, en militärgrad i vår krigshär, som förut endast innehafves af hertigen af Wellington. De besge nya fältmarskalkarne hafva icke utfört någon krigsbragd af betydenhet; man ansåg sig likväl böra så belöna deras långa tjenstgöring, och har dermed försäkrat dem om 412,000 Thalers årspension hvardera; och hr. von Boyen, hvilken tillika blifvit utnämnd till chef för invalidinrättningen, har sålunda fått till och med större inkomst, än han hade såsom minister. Till statsrådspresident har hr von Savigny blifvit befordrad, den fordom berömde professorn i Romerska Lagfarenheten och nuvarande ministern för lagstiftningen. På hans hjessa bopa sig statens högsta värdigheter; ty han är dessutom ställd i spetsen för statsministeriet, såsom dess president, efter hr von Boyen. Allt är i öfrigt hvad det var, och äfven skattministern hr von Thiele har stadnaat qvar, fastän hans afgång skulle varit att anse som den egentliga vändpunkten för alla förändringar; ty han är sjelfva pelaren för det strängt ortodoxa partiet, och då han åtnjuter konungens synnerliga nåd och vänskap, så betraktas han allmänt såsom den inflytelserikaste befrämjaren af alla de åtgärder, som åsyfta utbildningen af den kyrkliga andan hos nationen och motarbetandet af tidsandans friare riktning i dogmatik och politik. Anmärkningsvärdt är, att en icke ringa mängd af de sansade och tänkande legilimisterna högt beklaga att konungens ädlaste och bästa afsigter skola af hans omgifning så ofia uppfattas i helt annan mening, vanställas och ändå utföras. Konungen står allena med sina storsinnade tankar; koterier och intriger drifva sitt spel. Hofpartier och smidiga verktyg tränga sg täflande fram, att vinna furstens gunst. Ingenstädes står en sjelfständig karakter vid monarkens sida, och inom embetsmyndigheterna ser man ej sällan händerna gnuggas af skadefröjd, när folkets harm och misstroende stegras genom verkställigheten af någon förvänd befallning. Förbållandet är utan tvifvel beklagansvärdt; men man kan å en annan sida alltid sätta i fråga huru rågon sjelfständig karakter skulle kunna qvarstadna på den nyssnämnda platsen, så länge något politiskt system, lämpadt efter de hos nationen lefvande ideerna, icke får göra sig gällande. Man anför ett yttrande af Guizot att oppositionen vid den preussiska Förenade Landtdagen icke innebar någonting oroande för honom, men väl den omständigheten, att något moderat-konservatift parti ej der kunde bilda sig och öfvertaga medlarekallet,. Vid kronans absoluta envishet var likväl uppkomsten af någonting sådant icke möjligt. Grefve von Arnim, inom herrekurian, och grefve Schwevin, inom de tre stindernas kuria, försökte väl uliskapa en liberalt-konservatif fraktion på aristokratisk grundval; men deras försök strandade snart, då kronan lika litet ville veta derzom, som om all annan opposition, och icke såg annat än svart eller Lvitt. Hennes åsigt är densamma ännu. : Statstidningen visar sig genomträngd af den tankan, att kronan gifvit allt hvad som är möjligt, och att icke det ringaste nera kan affordras henne: — att grunderna för patentet af den 3 Februari icke få i minsta mån ifverskridas, — och att den utveckling, som vidare kan äga rum, måste ske inom de af detta patent utstakade gränser. Alldeles 1:ka är förhållandet med de kyrkliga ingelägenheterna, menar Statstidningen; genom agen af d. 30 Mars 1847 anses de bestämda för i framtid. Den tillåter bildningen af religiösa