Aftonbladet – 19 november 1847, sida 1

MM Än -— OKO—— Sainte Luce: Kom, kom! Briquet (som inkommer helt förskräckt): Ack, herr chevalier! ack, fru grefvinna! Sainte Luce: Hvad felar dig då? Briquet: Vi äro förlorade! Alla: Huru? Briquet (bastigt): Jag stod på utkik, som herr chevaliern hade befallt mig. Hastigt såg jag en mängd väpnadt folk, som närmade sig :på vägen ifrån Nantes. Alla: Från Nantes! Briquet: I spetsen för denna folkmassa voro två karlar med mycket vidrigt utseende, som sade till de andra, i det de pekade på slottet: Det är här, som hon är gönd! — det är här, som j skolen återfinna f. d. markisinnan de la Reynerie.n Andre (som varit sysselsatt med Fabian, ser hastigt upp, då han hör detta namn): La Reyneriel Sainte Luee: Annu hafva de icke hunnit omringa slottet, och hafssidan är säkert ännu fri. Låt oss skynda. (De ämna gå ut.) Andre (afsides): Och det var henne, som jag höll på att rädda! (Han stiger fram midt på teatern.) Sainte Luce (till Andre): Nåväll, hvad hindrar dig? Andre (öfverlemnar honom börsen): Atertag era pengar, jag, jag återtar mitt ord. Sainte Luce: Hvad säger du? Andre (kastar ifrån sig börsen): Jag säger, att en million ej skall förmå mig dertill. Aurelia: Huru? Pauline: Ack, min Gud! Andre (med styrka): Jag säger, att det icke blir jag, som skall bidraga till fröken de Ia Reyneries flykt: att icke jag ämnar frälsa den, jag anklagat. Sainte Luce (med vrede): Du, usling? Andre: Ja, det skall väl ges rättvisa för alla menniskor. Pauline: Hvad har jag då gjort er? Andre (till Pauline): Mig har ni ingenting gjort. Om ni hade varit min fiende, skulle jag möjligen hafva förlåtit er. Men ni, som har dömt den bäste bland menniskor — min välgörare — alt dö i en fängelsehåla; ni som har mördat hans förstånd — o, nej! er skall jag aldrig förlåta. Sainte Luce (häftigt): Vågar du anklaga henne, du? Andre (som förut): Ja, ty jag har hållit i mina händer fånglistan — ja, ty på detta blad, Om jag sönderrifvit, har jag bredvid min väns Ramn läst dessa ord: pPå familjen Reyneries