Aftonbladet – 18 november 1847, sida 1

SERENA SEE TI ND leder styrelsen efter detta system och uppbär följderna och hatet derför. Kejsaren står, nästan såsom en för detsamma främmande person, , i bakgrunden; åtminstone ser det så ut, och men vet ju huru slugt detta förbåltsnde begagnades af kejsar Franz, som alltid förstod att gifva sig skenet af att beklaga sjelf hvad ministern gjorde i bans namn, när andra kunde ägaskäl att beklaga sig deröfver, och som alltid var frikostig på vänliga ord och försäkringar åt alla bönfallande, medan icke det ringaste ändrades i hvad furst Metternich befallt och lät verkställa. Det österrikiska enväldet har sålunda en skenbar likhet med en konstitutionell monarki; det söker inbilla opinionen och få antecknadti vårt slägtes stora syndregister, historien, att premierministern är i Österrike ensam ansvarig för hvad som sker; monarken låtsar blott vara maktens representant, men icke dess utöfvare. Sålunda kan kejsaren lefva helt lugnt i silt palats, medan hans Major domus, vakar för honem och medelst skräcken af sitt namn, sin myndighet och sin klokbet värnar hans välbefinnande. I Preussen deremot träder monarken sjelf fram på tornerplatsen. Från honom, honom ensam, utgår allt hvad som sker, det onda så väl som det goda; han öfvertsger förbannelserna, så väl som välsignelserna; och ingen i detta land anser möjligt, att icke konungen har kännedom om allt hvad som händer: att han icke förutsett det och befallt det. Sålunda är i Preussen monarken den ende i 2llmänna tänkesättet och i historien ansvarige för styrelsens gång; och då denna grundsats är öppet erkänd, inses att tillsättandet af en premierminister icke är så lätt gjordt i Preussen. Utnämnandet af en pstatskansler, skulle genom blotta titeln föra tanken på ,rikskanslern, i Wien, och någonting konstitutionelt, om ock till skenet blott, skulle komma att tänkas dervid. Hr von Bodelschwing, åt hvilken denna värdighet nyligen ansågs ärnad, skulle sjelf, med allsin tillgifvenhet för monarkens person och all sin undfellenhet för det af konungen uppställla systemet af den pkristliga, råd.lående monarkien,, sannolikt ej länge kunnat bibehålla sig i sin nya ställning. Att hans egna åsigter icke i allt öfverensstämma med detta system, har han tillräckligt röjt nyss, när ban var landtdagskommissarie. Man märkte tydligt buru påkostande det var för honom att i allt rättfärdiga regeringens beslut, och att han sannolikt skulle hafva lingt heldre befunnit sig på andra sidan och framställt förmedlingsvilkor. En viss ridderlig hängifverhet, en djupt rotad föreställning om sin embeismannapligt att försvara kronan, och om en undersåtlig trohet utan slla förbebåll, ledde honom dock till hvad han gjorde; och sannolikt var det äfven dessa karaktersegenheter, som bragte honom i åtanka vid duet tilltänkta statskanslersembetet. Men gezom denna befst:ning skulle han nödvändigt, såsom chef för bela ministeren, kommit att intaga en mera elfständig ståndpunkt, och hans inflytande råkat i strid med andr 8 inflytande, hvarvid han svårligen skulle slagit sig segrande igenom. Ty af allmänna tänkesittet kunde han icke bemtat något understöd; i Preussen uppbärs ingen minister af alimänna tänkesättet, emedan folkets vilja: cch önskan af ingen der representeras. Någon folkets man finnes ej inom Preussens minister; folket känner dem icke, vet insenting om den. Här fianes intet parlameniariskt lif, och ingen man, som genom kraften af sina ord och värdet af sina handlingar kan utmärka sig och blifva dyrbar för folket. Efter vår första allmänna landtdag spridde sig väl rykten, att åtskilliga män, tillhörande den moderata oppo-itionen, såsom grefve Schwerin, brr von Camphsusen och von Beckerath, skulle blifva inkallade i ministeren; men hvar och en, om ägde någon kunskap om åsigterna inom de rögsta kretsarne, kunde ej ett ögonblick sätta ro tll dylikt prat. Huru fjerran vi ännu äro från alla förhoppningar om någonting konstitutionelt i statsbestyret, röjer sig bist genom den låga ståndpunkt, hvarpå de konstitutionella begreppen innu befinnas hos dem, som, under szkernas lärvarande skick, skulie kunna äga något tillalle att bidraga fill deras utveckling högre upp. 3tt prof härpå hade man nyligen i den äfven if tidningarne omförmälda adressen från MarkBrandenburg. Fyratio godsägare derstädez: förenade sig att genom denna underdåniga loyalitetsyttringo formligen klandra den sista all —————..— .— — — L12